Glioblastom

Glioblastom
Latin: glioblastoma multiforme
Koronar (framifrån) MRI med konstrast uppvisar ett glioblastom av WHO grad IV hos en 15 år gammal pojke
Klassifikation och externa resurser
ICD-10C71
ICD-9191
ICD-OM9440/3
OMIM137800
DiseasesDB29448
eMedicineneuro/147  med/2692
MeSHsvensk engelsk

Glioblastom, även känt som glioblastoma multiforme (GBM) och astrocytom grad IV, är den vanligaste och mest aggressiva cancern som har sitt ursprung i hjärnvävnad (hjärnparenkym).[1][2] Glioblastom utgör 15 % av alla hjärntumörer.[3] Den vanligaste hjärntumören överlag är meningeom, men denna uppstår ur den hinna som omger hjärnan och inte själva hjärnvävnaden.[4] Symptom är initialt icke-specifika eftersom tumören kan uppkomma i olika delar av hjärnan. Beroende på vilken del, kommer tumören ge upphov till olika symptom. Dessa symptom kan innefatta personlighetsförändring, illamående, och symptom liknande stroke.[3] Huvudvärk är sett till hela sjukdomsförloppet ett mycket vanligt symptom. Försämringen sker ofta snabbt och kan resulterar i sjunkande medvetandegrad (RLS > 4).[5]

Orsaken i de flesta fall är oklar.[5] Ovanliga riskfaktorer är genetiska sjukdomar såsom neurofibromatos och Li Fraumeni syndrom samt tidigare strålbehandling.[6][5] De kan antingen börja från normala celler i hjärnan eller utvecklas från redan befintliga låggradiga tumörer.[7] Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av datortomografi, magnetkameraundersökning, och tumörbiopsi.[3] Vilken typ av grad som glioblastom uppnått bestäms genom biopsi. För glioblastom finns det graderna III eller IV, där IV har sämre prognos.

Det finns inget känt sätt att förebygga sjukdomen. Vanligtvis innebär behandlingen kirurgi som följs av cellgifter och Strålbehandling.[6] Läkemedlet temozolomid används ofta som en del av kemoterapi.[6][8] Höga doser av steroider kan användas för att minska mängden symptom.[3] Det är oklart om det är bäst att ta bort all eller helt enkelt det mesta av cancern.[9]

Trots bästa möjliga behandling är det vanligt att cancern recidiverar (återkommer).[6] Den vanligaste överlevnadslängden efter diagnos är 12 till 15 månader och färre än 3 till 5 % av drabbade lever längre än fem år.[6][5] Utan behandling är överlevnaden normalt 3-12 månader.[10] Under ett givet år kommer 2–3 personer per 100 000 människor att utveckla sjukdomen. [6] Vanligast börjar den vid 50–60 års ålder och den förekommer oftare hos män än hos kvinnor.[6][5] Immunterapi studeras som behandling för glioblastom.[11] Den viktigaste prognostiska faktorn är ålder.

  1. ^ Bleeker, Fonnet E.; Molenaar, Remco J.; Leenstra, Sieger (2012). ”Recent advances in the molecular understanding of glioblastoma”. Journal of Neuro-Oncology 108 (1): sid. 11–27. doi:10.1007/s11060-011-0793-0. PMID 22270850. 
  2. ^ Fagius, Jan (2006). Neurologi (4:e). sid. 236–239. Läst 1 juli 2017 
  3. ^ [a b c d] Young, RM; Jamshidi, A; Davis, G; Sherman, JH (juni 2015). ”Current trends in the surgical management and treatment of adult glioblastoma.”. Annals of translational medicine 3 (9): sid. 121. PMID 26207249. 
  4. ^ McNeill, Katharine A.. ”Epidemiology of Brain Tumors”. Neurologic Clinics 34 (4): sid. 981–998. doi:10.1016/j.ncl.2016.06.014. http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0733861916300366. Läst 25 december 2016. 
  5. ^ [a b c d e] ”Chapter 5.16”. World Cancer Report 2014. World Health Organization. 2014. ISBN 9283204298 
  6. ^ [a b c d e f g] Gallego, O (augusti 2015). ”Nonsurgical treatment of recurrent glioblastoma.”. Current oncology (Toronto, Ont.) 22 (4): sid. e273-81. PMID 26300678. 
  7. ^ ”Chapter 3.8”. World Cancer Report 2014. World Health Organization. 2014. ISBN 9283204298 
  8. ^ Hart, MG; Garside, R; Rogers, G; Stein, K; Grant, R (30 april 2013). ”Temozolomide for high grade glioma.”. The Cochrane database of systematic reviews 4: sid. CD007415. PMID 23633341. 
  9. ^ Van Meir, E. G.; Hadjipanayis, C. G.; Norden, A. D.; Shu, H. K.; Wen, P. Y.; Olson, J. J. (2010). ”Exciting New Advances in Neuro-Oncology: The Avenue to a Cure for Malignant Glioma”. CA: A Cancer Journal for Clinicians 60 (3): sid. 166–93. doi:10.3322/caac.20069. PMID 20445000. 
  10. ^ Schapira, Anthony H.V. (2007). Neurology and clinical neuroscience. Philadelphia: Mosby Elsevier. sid. 1336. ISBN 9780323070539. https://books.google.ca/books?id=EwajBQAAQBAJ&pg=PA1336 
  11. ^ ”With Immunotherapy, Glimmers of Progress against Glioblastoma”. National Cancer Institute. 9 december 2015. http://www.cancer.gov/types/brain/research/immunotherapy-glioblastoma. Läst 23 december 2015. 

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy