Glioblastom | |
Latin: glioblastoma multiforme | |
Koronar (framifrån) MRI med konstrast uppvisar ett glioblastom av WHO grad IV hos en 15 år gammal pojke | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | C71 |
ICD-9 | 191 |
ICD-O | M9440/3 |
OMIM | 137800 |
DiseasesDB | 29448 |
eMedicine | neuro/147 med/2692 |
MeSH | svensk engelsk |
Glioblastom, även känt som glioblastoma multiforme (GBM) och astrocytom grad IV, är den vanligaste och mest aggressiva cancern som har sitt ursprung i hjärnvävnad (hjärnparenkym).[1][2] Glioblastom utgör 15 % av alla hjärntumörer.[3] Den vanligaste hjärntumören överlag är meningeom, men denna uppstår ur den hinna som omger hjärnan och inte själva hjärnvävnaden.[4] Symptom är initialt icke-specifika eftersom tumören kan uppkomma i olika delar av hjärnan. Beroende på vilken del, kommer tumören ge upphov till olika symptom. Dessa symptom kan innefatta personlighetsförändring, illamående, och symptom liknande stroke.[3] Huvudvärk är sett till hela sjukdomsförloppet ett mycket vanligt symptom. Försämringen sker ofta snabbt och kan resulterar i sjunkande medvetandegrad (RLS > 4).[5]
Orsaken i de flesta fall är oklar.[5] Ovanliga riskfaktorer är genetiska sjukdomar såsom neurofibromatos och Li Fraumeni syndrom samt tidigare strålbehandling.[6][5] De kan antingen börja från normala celler i hjärnan eller utvecklas från redan befintliga låggradiga tumörer.[7] Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av datortomografi, magnetkameraundersökning, och tumörbiopsi.[3] Vilken typ av grad som glioblastom uppnått bestäms genom biopsi. För glioblastom finns det graderna III eller IV, där IV har sämre prognos.
Det finns inget känt sätt att förebygga sjukdomen. Vanligtvis innebär behandlingen kirurgi som följs av cellgifter och Strålbehandling.[6] Läkemedlet temozolomid används ofta som en del av kemoterapi.[6][8] Höga doser av steroider kan användas för att minska mängden symptom.[3] Det är oklart om det är bäst att ta bort all eller helt enkelt det mesta av cancern.[9]
Trots bästa möjliga behandling är det vanligt att cancern recidiverar (återkommer).[6] Den vanligaste överlevnadslängden efter diagnos är 12 till 15 månader och färre än 3 till 5 % av drabbade lever längre än fem år.[6][5] Utan behandling är överlevnaden normalt 3-12 månader.[10] Under ett givet år kommer 2–3 personer per 100 000 människor att utveckla sjukdomen. [6] Vanligast börjar den vid 50–60 års ålder och den förekommer oftare hos män än hos kvinnor.[6][5] Immunterapi studeras som behandling för glioblastom.[11] Den viktigaste prognostiska faktorn är ålder.