Gotiska linjen

Gotiska linjen
Del av italienska fälttåget under andra världskriget
Tyska försvarspositioner i norra Italien 1944.
Ägde rum 25 augusti 1944 – 17 december 1944 Plats Emilia-Romagna, norra Italien Resultat Oklart
Stridande
Allierade:  Storbritannien  USA  Indien  Kanada  Polen  Nya Zeeland  Sydafrika  Brasilien  Italien/Italienska motståndsrörelsen  Grekland	Axelmakterna:  Tyskland  Italien
Befälhavare och ledare
Harold Alexander Mark Clark Oliver Leese till September '44 Richard McCreery från September '44	Albert Kesselring Heinrich von Vietinghoff Joachim Lemelsen Rodolfo Graziani Alfredo Guzzoni
Styrka
Amerikanska 5:e armén Brittiska 8:e armén	Tyska 10:e armén Tyska 14:e armén Armégrupp Ligurien
Förluster
40 000[1]	?

Gotiska linjen (tyska: Gotenstellung; italienska: Linea Gotica) utgjorde fältmarskalk Albert Kesselrings sista huvudförsvarslinje under de sista faserna av andra världskriget längs de apenninska bergskedjorna i striden mellan de retirerande nazityska trupperna i Italien och de allierades arméer i Italien under befäl av general Sir Harold Alexander.

Hitler var bekymrad över förberedelserna vid den Gotiska linjen: Han befarade att de allierade skulle använda amfibieoperationer för att överflygla dess försvar. För att minska dess betydelse beordrade han att namnet, med dess historiska innebörd, skulle ändras, med argumentet att om de allierade lyckades bryta igenom skulle de inte kunna använda namnet för att framhålla sin seger. Utifrån denna order ändrade Kesselring namnet till "Gröna linjen" (Grüne Linie) i juni 1944.

Gotiska linjen bröts igenom på de den adriatiska och de centralappeninska fronterna under Operation Oliv (också känd som Slaget vid Rimini) under hösten 1944, men Kesselrings trupper lyckades hela tiden retirera i ordnade former och inga avgörande genombrott uppnåddes förrän våroffensiven i Italien 1945. Den 29 april 1945 skrev befälhavaren för den tyska armégrupp C, Heinrich von Vietinghoff, under en kapitulation och striderna i Italien upphörde formellt den 2 maj.

Operation Oliv har beskrivits som det största slaget någonsin i Italien. Över 1 000 000 man deltog i slaget. Slaget antog formen av en dubbel omfattning, utförd av brittiska åttonde armén och amerikanska 5:e armén mot tyska tionde armén och fjortonde armén. Staden Rimini, som tidigare utsatts för luftanfall, besköts med 1 470 000 salvor av de allierades styrkor. Enligt generallöjtnant Sir Oliver Leese, befälhavare för åttonde armén, "Slaget vid Rimini var ett av åttonde arméns hårdaste slag. Striderna var jämförbara med El Alamein, Mareth och Gustav Line (Monte-Cassino)".