Grumman TBF Avenger | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Torpedflygplan |
Besättning | 3 |
Första flygning | 7 augusti 1941 |
I aktiv tjänst | 1942 – 1960 |
Ursprung | USA |
Tillverkare | Grumman |
Antal tillverkade | 9 836 |
Data | |
Längd | 12,48 meter |
Spännvidd | 16,51 meter |
Höjd | 4,70 meter |
Vingyta | 45,52 m² |
Tomvikt | 4 783 kg |
Motor(er) | 1 × Wright R-2600-20 |
Motoreffekt | 1 900 hk (1 420 kW) |
Prestanda | |
Max. hastighet | 444 km/h |
Räckvidd med max. bränsle | 1 610 km |
Max. flyghöjd | 9 170 meter |
Stigförmåga | 10,5 m/s |
Motoreffekt/vikt: | 0,17 kW/kg |
Vingbelastning | 178 kg/m² |
Beväpning & bestyckning | |
Fast beväpning | 4 × 12,7 mm Browning (två fasta framåt och två rörliga bakåt) |
Bomber | upp till 907 kg (2 000 lb) |
Raketer | 8 × FFAR eller HVAR |
Torpeder | 1 × Mark 13 torped |
Ritning | |
TBF Avenger var ett amerikanskt hangarfartygsbaserat torpedflygplan konstruerat av Grumman. Planet gick i tjänst 1942 under andra världskriget och var kvar i amerikansk tjänst till 1960. Avengerns stridsdebut var slaget vid Midway. Besättningen utgjordes av tre man: pilot, tornskytt samt en kombinerad radiooperatör, bombfällare och akterskytt.
Planet var ursprungligen beväpnat med tre kulsprutor: en i noskåpan (7,62 mm kaliber), en bakåtriktad på buksidan (7,62 mm kaliber) och en i ett aktertorn (12,7 mm). Senare byttes kulsprutan i nosen ut mot två kulsprutor i kaliber 12,7 mm, en i vardera vinge.[1]
Avengern kunde ta med sig en Mark 13 torped eller upp till 907 kg bomber. Bomblasten kunde bestå av en 907 kg bomb, en 453 kg bomb, fyra 226 kg bomber, 12 stycken 45 kg bomber, en 294 kg bomb, eller fyra 113 kg bomber beroende på uppdragets och målets natur. Avengern kunde även lägga ut rökridåer genom att montera en speciell tank i bombrummet.[2] Efter en tid monterades även fästen för raketer under vingarna på en del Avengers.
Flygplanet hade vingar som efter landning snabbt kunde fällas upp från cockpit med hjälp av ett hydrauliskt system. Detta besparade däckbesättningen många timmars arbete under landningsproceduren.[3] Landstället, stjärthjulet och vajerkroken var helt infällbara.[1] Bränsletankarna (en i mitten, och en i vardera vinge) var både självtätande och bepansrade och rymde tillsammans 1 230 liter bränsle. En extra bränsletank om 802 liter kunde monteras i bombrummet vid behov, samt ytterligare en förbrukningsbar bränsletank som rymde mellan 220 och 378 liter. Den förbrukningsbara bränsletanken användes vanligtvis endast vid spaningsuppdrag, då en längre flygräckvidd var önskvärd.[1]