Gustaf Horn

För andra betydelser, se Gustaf Horn (olika betydelser).

Gustaf Horn
Gustaf Horn (1592–1657).
Titlar
Överste
Tidsperiod	1621–1628
Riksråd
Tidsperiod	1625–1657
Fältmarskalk
Tidsperiod	1628–1657
Lagman i Söderfinne lagsaga
Tidsperiod	1644–1652
Greve
Tidsperiod	1651–1657
Generalguvernör över Livland
Tidsperiod	1652–1653
Företrädare	Magnus Gabriel De la Gardie
Efterträdare	Magnus Gabriel De la Gardie
Riksmarsk
Tidsperiod	1653–1657
Företrädare	Jakob De la Gardie
Efterträdare	Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken
Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Tjänstetid	1612–1614, 1621–1657
Grad	Fältmarskalk
Slag/krig	Ingermanländska kriget Andra polska kriget Slaget vid Listenhoff Slaget vid Wallhof Slaget vid Selburg Slaget vid Wenden Slaget vid Treiden Trettioåriga kriget Slaget vid Falkenberg Slaget vid Breitenfeld Slaget vid Bamberg Slaget vid Wiesloch Belägringen av Benfeld Slaget vid Nördlingen Torstensonska kriget Horns krig
Personfakta
Personnamn	Gustaf Carlsson Horn
Född	22 oktober 1592 Örbyhus, Uppsala län, Sverige
Nationalitet	Sverige
Död	10 maj 1657 (64 år) Skara, Skaraborgs län, Sverige
Begravd	Jacobs kyrka, Stockholm
Släkt
Frälse- eller adelsätt	Horn af Björneborg
Far	Carl Henriksson Horn af Kanckas
Mor	Agneta von Dellwig
Släktingar	Henrik Horn (bror) Helena Horn (syster) Klas Horn (bror) Evert Horn af Kanckas (bror) Carl Horn (bror) Anna Horn (syster)
Familj
Gift	22 juli 1628 Stockholm
Make/maka	Kristina Oxenstierna
Barn	Agneta Horn Axel Horn
Familj 2
Gift 2	9 juli 1643 Stockholm
Make/maka 2	Sigrid Bielke
Barn med 2	Anna Katarina Horn Kristina Horn Ebba Sigrid Horn Helena Horn Maria Eleonora Horn Gustaf Karl Horn Evert Horn Eva Horn Hedvig Lovisa Horn

Gustaf Carlsson Horn (Horn af Björneborg), född 22 oktober 1592 på Örbyhus slott i Uppland under faderns fångenskap på slottet, död 10 maj 1657 vid ett besök i Skara, var en svensk fältmarskalk, riksråd och generalguvernör. Han var son till Carl Henriksson Horn af Kanckas.^[1]

Efter studier utomlands utnämndes han 1618 till kammarjunkare hos Gustav II Adolf, blev riksråd 1625 och erhöll samma år Marienborgs slott i gåva av konungen. Han blev fältmarskalk 1628, upphöjdes till greve av Björneborgs kungsgård 1651, med tillhörande 357 finska hemman. Slutligen generalguvernör i Livland 1652, riksmarsk 1653 och samma år vice president i Krigskollegium. Under trettioåriga kriget anses han ha varit en av svenska arméns mest framstående fältherrar.^[1]