Gustav Hedenvind-Eriksson | |
Hedenvind på 1920-talet | |
Född | 17 maj 1880 Alanäs socken, Jämtland |
---|---|
Död | 17 april 1967 (86 år) Stockholm |
Yrke | Författare |
Nationalitet | Svensk |
Språk | Svenska |
Verksam | 1910–1961 |
Gustav Hedenvind-Eriksson, född Gustav Hedvin Eriksson[1] 17 maj 1880 i byn Gubbhögen i Alanäs socken i norra Jämtland, död 17 april 1967 i Abrahamsberg i Stockholm,[2] var en svensk författare. Han var den store pionjären för de svenska arbetarförfattarna och skrev bland annat om skogsarbetarnas och rallarnas liv och arbete. Han hade själv arbetat som skogsarbetare, flottare, rallare och jordbrukare, och besökte som sjöman många utländska städer. Hedenvind tillhörde under sina yngre år den frihetliga socialismen och många av sina alster skrev han då för tidningen Brand.
Hedenvind debuterade 1910 med romanen Ur en fallen skog som handlar om de svenska skogsbolagens plundring av en gammal bondebygd och hur det påverkar människorna där. I sin självbiografi Med rallarkärra mot dikten beskriver han en autodidakts bildningsväg.
Under 1980-talet dramatiserades Hedenvinds debutroman och romanen Silverskogen sydväst om månen av teateramatörer från hans hemtrakter i norra Jämtland, och i samband med detta bildades även författarsällskapet Hedenvindsällskapet år 1984. Det litterära priset Hedenvindplaketten delas sedan 1980 varje år ut till en författare som skriver i hans anda. Hedenvindkojan, en rekonstruktion av den skogsarbetarkoja som Hedenvind bodde i när han skrev sin debutroman, byggdes på initiativ av sällskapet och invigdes i Gubbhögen sommaren 1998 som sällskapets egen föreningslokal.