H.M.S. Pinafore

H.M.S. Pinafore; eller The Lass That Loves a Sailor är en operett i två akter med musik av Arthur Sullivan och libretto av W. S. Gilbert. Den hade premiär på Opera Comique i London den 25 maj 1878 och spelades 571 gånger, vilket var den andra längsta speltiden av någon operett fram till dess. H.M.S. Pinafore var Gilbert och Sullivans fjärde samarbete och deras första internationella framgång.

Handlingen rör sig kring Royal Navy-fartyget HMS Pinafore. Kommendörens dotter Josephine är förälskad i den enkle sjömannen Ralph Rackstraw trots faderns försök att få henne bortgift med Sir Joseph Porter, First Lord of the Admiralty. Hon fogar sig först i faderns önskan, men Sir Josephs förespråkande för lika rättigheter uppmuntrar Ralph och Josephine att omkullkasta sociala konventioner. De förklarar varandra sin kärlek och planerar att fly tillsammans. Kommendören upptäcker deras plan, men liksom i många av Gilbert och Sullivans operetter orsakar en hemlighet förändringar mot slutet av historien.

Gilbert byggde historien på flera av sina "Bab Ballads" och blandade handlingen med munterhet och fånigheter. Operettens humor fokuserar på kärlek över klassgränserna och driver med det brittiska sociala klassystemet i allmänhet. Pinafore gör också narr av patriotism, partipolitik, the Royal Navy och förekomsten av okvalificerade personer på höga poster. Ordet pinafore är engelska för "blusförkläde", och blir alltså det skräckinjagande namnet på ett krigsfartyg.

Den exempellösa framgången för Pinafore i Storbritannien, USA och övriga världen följdes av liknande succéer av Gilbert och Sullivan: The Pirates of Penzance och The Mikado. Deras verk, senare kända som Savoy operor, kom att dominera musikscenen på båda sidor om Atlanten i mer än ett decennium och spelas än i dag. Verkens uppbyggnad och stil, särskilt Pinafore, blev mycket kopierade och bidrog till den moderna musikalens framväxt.

Den kom i ny svensk översättning 1980 av Hans Alfredson, som även regisserade föreställningen på Oscarsteatern.^[1]