Hunnestadsmonumentet | |
Signum | DR 282-285 samt den försvunna †DR 286 |
---|---|
Område | Skåne, Sverige |
Placering | Kulturen i Lund, Skåne, Sverige |
Koordinater | 55°28′20″N 13°43′32″Ö / 55.47223°N 13.72556°Ö |
Tillkomsttid | 970-1020 |
Ristad av | "Hunnestadsristaren" |
Hunnestadsmonumentet var, när det var intakt, Skånes mäktigaste vikingatida monument. Det bestod ursprungligen av åtta stenar, varav två runstenar och tre bildstenar. Monumentet har åtminstone varit känt sedan 1620-talet då det avbildades av Ole Worm inför hans arbete med sitt Monumenta Danica. 1716 var det fortfarande intakt då det avbildades av Magnus Dublar Rönnou. Johan Göransson uteslöt av okänd anledning två av de ristade stenarna i sitt verk Bautil. 1814 fann Nils Henrik Sjöborg monumentet sönderslaget i ett gärde vid Marsvinsholms slott. Bara den mindre runstenen och en bildsten var oskadda. Den större runsten som föreställer en man med yxa har efter hand kompletterats och det senaste fragmentet upptäcktes 1855 cirka 60 meter från den plats där de övriga bitarna hittades. 1874 flyttades de stenar man funnit till en park nära Marsvinsholm för att sedan, 1913, flyttas till Runhallen i Lunds universitets Historiska museum. De deponerades ut till Kulturen i Lund 1952-53. I samband med invigningen av Kulturens utställning Metropolis 1999 flyttades stenarna in på Kulturen, där de står än idag.[1][2]
Två av bildstenarna var försvunna, men en av dem, DR 285, återfanns den 16 december 2020 vid en avloppsgrävning i Hunnestad. Bildstenen hittades vid bron över en bäck i Hunnestad, som en av stenarna i ett gammalt brofundament. Bildstenen som fortfarande saknas eftersöktes senare utan resultat på brons motsatta sida.[3][4]