Stuart | |
Vapenskölden för den sista Stuart-monarken Anne, drottningen av Storbritannien | |
Känd sedan | ca 1371 |
---|---|
Ursprung | Skottland |
Förgrenad ur | Klanen Stewart |
Stamfar | Robert II av Skottland (1371–1390) |
Adlad | uradlig |
Framstående | Anne, drottning av Storbritannien (1702–1714) |
Valspråk | Semper Eadem |
Adel i Storbritannien | |
Namn | Stuart |
† Utslocknad i Storbritannien | |
Utslocknad | 1807 |
Svärdssidan | Henry Benedict Stuart |
Adel i Skottland | |
Namn | Stuart, eller Stewart |
† Utslocknad i Skottland | |
Utslocknad | 1967 |
Svärdssidan | Jacobo Hernando Fitz-James Stuart |
Huset Stuart (av lågskotska för Steward, som är en alternativ stavning) var ett skotskt kungahus och klan vars förste regent var Robert II Stuart som hade Skottlands tron 1371–1390. Huset Stuart regerade både Skottland och England innan länderna formellt ingick union, från 1603 till 1707, med uppehåll 1653–1659.
Den adliga släkten Stuart, som finns i stora delar av världen, även Sverige, tillhör grenen Stuart av Ochiltree, som i sin tur är ättlingar till Robert II av Skottland.[1][2]
I likhet med andra högättade skottar räknar Huset Stuart sina anor från Fergus Mòr på ett möderne. Deras äldste kände stamfader på fädernet är Flaald I, en normand som levde på 1000-talet.