Ijtihad

Ijtihad, arabiska اجتهاد, är ett arabiskt ord som inom islam betyder möjlighet att med mänsklig aktivitet, det vill säga förnuft, självständigt tolka Koranen. Termen betyder "ansträngning". Den som utövar ijtihad, eller tolkar den islamiska rätten kallas mujtahid.

Ijtihad aktualiserades åter inom islamisk modernism i slutet av 1800-talet, och senare inom liberal islam, i diskussionen om hur sunna, i betydelsen Muhammeds normerande sed, bör tolkas och tillämpas. Ijtihad kan för förtydligande i detta sammanhang sättas i motsats till begreppet taqlid, ”imitation” som innebär en direkt imitation av exempel i hadith (där Muhammeds sunna finns), eller i Koranen. Ijtihad, ”ansträngning” innebär istället att söka exemplets princip genom tolkning av Muhammeds agerande, syfte och ändamål genom att se till dess íllia, ratio legis, dvs ”orsak”. Detta kan ses som en nytolkning då tillämpning kan ske efter nutida sammanhang och omständigheter. Begreppet ijtihad används vid denna tolkning i nära koppling till modernistisk islamtolkning.^[1]

Ijtihad är en term av yttersta vikt gällande den moderna utvecklingen av islam från slutet av 1800-talet och framåt. Jamal al-din al-Afghani (d. 1897), förgrundsgestalt för en antikolonial islamistisk reformrörelse, menade att just ijtihad kan förena islam med det moderna samhället. Motsättningen i ijtihad och denna åsikt är hur ett tillbakasträvande till sann islam, samtidigt kan verka framåtsträvande.