| Ingemar Eliasson | |
 Ingemar Eliasson 2013.
| |
| Tid i befattningen 1 september 2003–1 januari 2010 | |
| Monark | Carl XVI Gustaf |
|---|---|
| Företrädare | Gunnar Brodin |
| Efterträdare | Svante Lindqvist |
| Tid i befattningen 1990–2002 | |
| Företrädare | Bengt Norling |
| Efterträdare | Björn Sandborgh |
| Tid i befattningen 1985–1990 | |
| Företrädare | Jörgen Ullenhag |
| Efterträdare | Birgit Friggebo |
| Tid i befattningen 4 oktober 1982–30 juni 1990 | |
| Efterträdare | Sören Norrby |
| Valkrets | Stockholms län |
| Tid i befattningen 22 maj 1981–8 oktober 1982 | |
| Statsminister | Thorbjörn Fälldin |
| Företrädare | Carl Axel Petri |
| Efterträdare | Birgitta Dahl |
| Tid i befattningen 31 juli 1980–8 oktober 1982 | |
| Statsminister | Thorbjörn Fälldin |
| Företrädare | Rolf Wirtén |
| Efterträdare | Anna-Greta Leijon |
| Född | 30 mars 1939 Visnums-Kils församling i Värmlands län |
| Politiskt parti | Liberalerna (Folkpartiet) |
| Yrke | civilekonom |
| Maka | Carin Eliasson |
Elis Ingemar Eliasson, född 30 mars 1939 i Visnums-Kils församling i Värmlands län,[1] är en svensk ämbetsman och politiker (liberal), Sveriges arbetsmarknadsminister 1980-1982 tillika energiminister 1981-1982. Han var landshövding i Värmlands län 1990–2002, Sveriges riksmarskalk 2003-2010 och kansler vid Kungl. Maj:ts Orden 2009-2018.
Eliasson föddes in i en lanthandlarfamilj, som han själv betecknat som frisinnad. Efter realskola i Kristinehamn och handelsgymnasium i Karlstad fortsatte han till en civilekonomutbildning. Efter en tid som anställd i Hallstahammars kommun blev han sekreterare på Folkpartiets kansli i Stockholm. Efter ett år som Gunnar Heléns särskilde sekreterare blev han senare kanslichef.[2]
- ^ Sveriges befolkning 2000: Eliasson, Elis Ingemar (1939-03-30) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
- ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetdel 1