Jarl

För namnet, se Jarl (namn). För fartyget, se S/S Jarl.
Birger Brosa, den förste svenske riksjarlen som vi känner till idag

Jarl var i Norden under tidig medeltid ett ämbete, vars oftast högättade innehavare styrde över ett större område, eller var kungens närmaste man.[1][2] I de fall där jarlen var kungens högra hand och därmed rikets högste tjänsteman, samt när jarlen var förmyndare för en minderårig kung, används ibland titeln riksjarl för att särskilja honom från de eventuella andra jarlar som fanns i landet.

Den tidigaste användningen av termen är bäst belagd i norska områden, till exempel i Orkneyöarnas historia. I Sverige var ”svearnas jarl” befälhavaren för ledungsflottan.[1][2]

Ordet har samma ursprung som det engelska earl. Den ljudlagsenliga svenska formen av ordet är ”järl”, i gutniskan "jerl". Denna form med progressivt i‑omljud var genomförd i yngre fornsvenska[3] när ordet fortfarande var levande, och återfinns i svenska medeltida handskrifter och 1500‐talshandskrifter (”jerl”, ”jærl”),[4][5] och i nysvenska tryckta skrifter.[6] Den språkhistoriskt felaktiga formen ”jarl” är ett sentida lån från västnordiska språkliga varieteter,[7] som saknar i‑omljud,[8] och från de fåtaliga beläggen på icke omljutt jarl i fornsvenskan.[9]

Birger jarls dödsort Jälbolung kan i namnets förled Jäl- enligt en teori som Hjalmar Lindroth för fram syfta på jarl, där formen antas ha gått igenom en liknande omvandling som järl.[3]

  1. ^ [a b] Lena Thunmark-Nylén (23 augusti 1995). ”Jarl”. Vikingatidens ABC. Arkiverad från originalet den 1 september 2007. https://web.archive.org/web/20070901210047/http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?id=10594. 
  2. ^ [a b] Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden, Förlagshuset Nordens Boktryckeri, Malmö 1974, band 5, spalt 328
  3. ^ [a b] Hjalmar Lindroth, ”Var dog Birger Jarl?”, Fornvännen 15, 105–112
  4. ^ ”Fornsvenska textbanken: Erikskrönikan”. http://project2.sol.lu.se/fornsvenska/. Läst 5 maj 2017. 
  5. ^ Olai Petri Svenska krönika utgifven af G[ustaf]. E[dvard]. Klemming. Stockholm 1860. Sidan 14
  6. ^ Se till exempel Johannes Magnus, Swea och Götha Crönika. Översatt från latin av Erik Schroderus, Stockholm 1620, och Erik Eriksson Cajanus, Historisk och oeconomisk beskrifwning öfwer Cronoby sokn uti Österbotn, Åbo 1755.
  7. ^ Svenska Akademiens Ordbok band 13 spalt 73 artikeln ”Jarl”. Lund 1934. [1]
  8. ^ Ragnvald Iversen, Norrøn grammatikk. Sjunde utgåvan, reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen. Oslo 1973.
  9. ^ Till exempel Östgötalagen, först utgiven av Johannes Bureus, Östgötha laghen, thän af forna Swea ok Götha kunungar ok regänter, ok särdeles kunung Knuth Eriks hin heligas son ok Birger jarl, stadgadh ok förbätradh är widh åhrom 1168. ok 1251, Stockholm 1607.

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy