Joan Baez

Joan Baez
Joan Baez uppträder vid medborgarrättsmarschen i Washington 1963.
Födelsenamn	Joan Chandos Baez
Född	9 januari 1941 (83 år) Staten Island, New York, USA
Bakgrund	USA
Genrer	Folk, folkrock, countrymusik
Instrument	Sång, gitarr
År som aktiv	1959 –
Skivbolag	Vanguard (1960–1971) A&M (1972–1977) Columbia (1977–1981) Gold Castle (1987–1991) Virgin (1991–1993) Guardian (1995–2002) Koch (2003–)
Webbplats	joanbaez.com
Utmärkelser Thomas Merton Award (1975)[1] Grammy Lifetime Achievement Award (2007)[1] "Spirit of Americana" Free Speech Award (2008)[2] Ambassador of Conscience Award (2015)[1] Rock and Roll Hall of Fame (2017)[1] Latin Grammy Lifetime Achievement Award (2019) Kommendör av Vita dubbelkorsets orden (2024)[3] Order of Arts and Letters Grammy Award för bästa folkalbum Americana Music Honors & Awards Bambipriset Riddare av Hederslegionen[1]

Joan Chandos Baez, född 9 januari 1941 på Staten Island i New York, är en amerikansk folkmusiker, gitarrist, kompositör och aktivist för medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Joan Baez debuterade på en festival i Newport år 1959. Hon fick sitt genombrott i början av 1960-talet. Jämte Bob Dylan var hon under denna tid en av förgrundsfigurerna inom amerikansk folkmusik.^[4] Till skillnad från Dylan skrev hon väldigt få låtar själv, utan återuppväckte i början av sin karriär amerikanska folkvisor utan kända ursprungsförfattare, för att sedan göra egna versioner av andra jämlika artisters låtar. Albumet Baez sings Dylan är ett album där alla låtar är skrivna av Bob Dylan. Love is just a four-letter word är en av dessa. Denna låt släpptes aldrig av Bob Dylan, utan gavs bort till Joan Baez som sedan stod som originalartist.^[5]

Baez är känd för sin höga, ljusa och klara stämma och ackompanjerar sig själv på akustisk gitarr. Bland hennes mest kända inspelningar märks Silver Dagger, Farewell Angelina, Donna Donna, The Night They Drove Old Dixie Down och Diamonds and Rust. Hon talar spanska flytande, och har spelat in spanska låtar som den välkända folkvisan Guantanamera. Hon är känd för sitt politiska engagemang, bland annat för medborgerliga och mänskliga rättigheter, pacifism samt inom miljörörelsen. Som många andra folkmusiker på denna tid var hon även starkt engagerad i politiska frågor som rörde rassegregeringen i USA och Vietnamkriget. År 1963 deltog Baez, med bland annat Bob Dylan, i Marschen till Washington för arbete och frihet, där flera freds- och protestlåtar framfördes, samt Martin Luther King höll sitt berömda tal I have a dream.^[6]

Joan Baez gifte sig 1968 med David Harris. Paret fick sonen Gabriel Harris tillsammans. De skilde sig 1973. Baez hade även en yngre syster vid namn Mimi Fariña som också var en folkmusiksångare, men hon avled 2001.^[7]

Trots att Bob Dylan blev mer känd på den internationella scenen, var det Baez som bjöd in honom att uppträda med henne innan han hade slagit igenom. Det ryktades stort om att de hade en relation, samtidigt som Bob Dylan fortfarande hade en relation med Suze Rotolo. Detta uppmärksammades stort, men slutade när deras gemensamma turnéer upphörde. Med rykten av bråk mellan de två musikerna gick de skilda vägar. Baez uttryckte att hon kände sig orättvist behandlad, något som hon långt senare fick en ursäkt för i dokumentären Bob Dylan & Joan Baez (2009). ^[5]