Johannes Diderik van der Waals | |
Född | 23 november 1837[1][2][3] Leidens kommun[4] |
---|---|
Död | 8 mars 1923[1][2][5] (85 år) Amsterdam[6] |
Begravd | De Nieuwe Ooster |
Medborgare i | Konungariket Nederländerna |
Utbildad vid | Universitetet i Leiden |
Sysselsättning | Fysiker, matematiker, teoretisk fysiker, professor, kemist, universitetslärare |
Arbetsgivare | Amsterdams universitet (1877–1908)[7] |
Noterbara verk | Van der Waalsradie och Van der Waals lag |
Maka | Anna Magdalena Smit (g. 1847–1881, makas/makes död) |
Barn | Jacqueline E. van der Waals (f. 1868) Johannes Diderik van der Waals jr. (f. 1873) |
Utmärkelser | |
Nobelpriset i fysik (1910)[8][9] | |
Redigera Wikidata |
Johannes Diderik van der Waals, född 23 november 1837 i Leiden, Nederländerna, död 8 mars 1923 i Amsterdam, var en nederländsk teoretisk fysiker och termodynamiker känd för sitt banbrytande arbete med tillståndsekvation för gaser och vätskor. Efter honom har man uppkallat en kemisk bindning, den så kallade van der Waals-bindningen. Denna bindning är en svag intermolekylär bindning.[10]
Han tilldelades 1910 Nobelpriset i fysik för sitt arbete med tillståndsekvationen för gaser och vätskor.[11] som också ledde till den av honom uppställda van der Waals lag.