Johannes Kepler

För andra betydelser, se Kepler.

Johannes Kepler
Porträtt från 1610 föreställande Johannes Kepler
Född	Ioannes Keplerus 27 december 1571 Weil der Stadt, Tysk-romerska riket
Död	15 november 1630 (58 år) Regensburg, Tysk-romerska riket
Begravd	Peterskirchlein, Regensburg, Tyskland
Bosatt i	Württemberg; Steiermark; Böhmen; Oberösterreich
Nationalitet	Tysk
Forskningsområde	Astronomi Astrologi Matematik Naturfilosofi
Institutioner	Universität Linz
Alma mater	Tübingens universitet
Doktorandhandledare	Michael Maestlin
Känd för	Keplers lagar Keplers konjektur Rudolphine Tables
Influerad av	Nicolaus Copernicus Tycho Brahe
Har influerat	Isaac Newton
Maka	Barbara Müller (bland annat)
Barn	Ludwig Kepler (son) Sebald Kepler (son) Friedrich Kepler Kepler (son) Susanna Kepler (dotter) Ludwig Kepler (son) Margareta Kepler (dotter) Fridmar Kepler (son) Hildebert Kepler (son) Cordula Kepler (dotter) Heinrich Kepler (son) Katharina Kepler (mor)
Namnteckning
Barnen är ej från en och samma älskare

Johannes Kepler (tyska: [joˈhanəs ˈkɛplɐ]; även Ioannes Keplerus), född 27 december 1571 i Weil der Stadt, död 15 november 1630 i Regensburg, var en tysk astronom, matematiker, mystiker och fysiker. Han efterträdde Tycho Brahe som kejserlig matematiker i Prag år 1601. När Kepler var ung skickades han till prästseminariet i Maulbronn. Hans föräldrar hade tänkt att han skulle utbilda sig till präst, men så blev det inte. Kepler började studera vid universitet i Tübingen 1589. Här blev han inspirerad av matematikprofessorn Michael Maestlin som var anhängare av den heliocentriska världsbilden som utformades av Nicolaus Copernicus i början på 1500-talet. 1591 tog han sin akademiska grundexamen och började sina studier för att bli präst. År 1594 började han själv arbeta som matematikprofessor i Graz. Här skrev han 1596 sitt första astronomiarbete, Det kosmografiska mysteriet, där han försökte förklara sfärerna för Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter och Saturnus.

På grund av religiösa oroligheter i Graz blev Kepler tvungen att lämna staden 1599 och utsågs året därefter av Tycho Brahe till medhjälpare i hans astronomiska arbeten i Prag. Då Tycho Brahe dog 1601 efterträdde Kepler Brahe som hovastronom hos kejsar Rudolf II i Prag, och senare bodde och undervisade han (1612–1626) i Linz. År 1619 skrev han Harmonice mundi (världsharmonin), där han bland annat beskrev sambandet mellan planeternas omloppstider och längden på deras banor. I boken kan man även läsa om hans felaktiga (men estetiskt tilltalande) teori om att planetsystemet i sina rörelser och proportioner skulle återspegla musikaliska harmonier.

I oktober 1604 syntes en helt ny skinande stjärna på himlen, en av de tre supernovor man observerat i Vintergatan de senaste tusen åren. En elev gjorde Kepler uppmärksam på stjärnan och Kepler skrev en bok om den. Sannolikt tack vare boken blev Kepler ansedd som upptäckare och supernovan fick namnet Keplers stjärna.

Keplers lagar om himlakropparnas elliptiska rörelser hjälpte senare Isaac Newton att framställa sina teser om gravitationen. Han utvecklade även vintunnornas geometri.

Kepler var lika mycket mystiker som matematiker och astronom. Han producerade många idéer; en som han aldrig riktigt övergav var den att varje sfär i universums omkrets motsvarades av omkretsar som kunde fås fram genom en modell med de fem platonska kropparna inuti varandra. På Keplers tid kunde detta tjäna som en rimlig arbetshypotes eftersom sfärer är perfekta kroppar och det som sker på himlen är perfekt och inte besudlat av jordelivets tillkortakommanden.

Keplers grav i Regensburg förstördes redan år 1632 av den svenska armén under det trettioåriga kriget.^[1]