Karoliner

För den frankiska ätten, se Karolinger.

Karolinska armén
Karolinsk musketerare och officer vid Västgöta-Dals regemente omkring 1700. Teckning av Einar von Strokirch.
Information
Officiellt namn	Karoliner
Datum	1682–1721
Land	Sverige
Försvarsgren	Svenska armén
Typ	Armé
Storlek	76 000 (1700)[1] 115 000 (1707)[2]
Marsch	Karl XII:s fältmarsch
Befälhavare
Överbefälhavare	Karl XI Karl XII
Framstående befälhavare	Rutger von Ascheberg Carl Gustaf Rehnskiöld Magnus Stenbock Adam Ludwig Lewenhaupt Carl Gustaf Armfeldt

Karoliner, av Carolus, den latiniserade formen av namnet Karl, var soldaterna inom den svenska armén som tjänade under kungarna Karl XI och Karl XII under Sveriges tid som stormakt. I regel var de klädda i blå rockar med gult foder, uppvikta nedtill.

Den karolinska krigsmakten skapades efter Karl XI:s beslut om att reformera den svenska armén och flottan genom införandet av det yngre indelningsverket under 1682. Vid slutet av 1690-talet kunde det svenska riket mönstra en slagkraftig armé vars storlek (drygt 76 000 man) var dubbelt så stor i förhållande till folkmängden som något annat europeiskt land. Karolinernas stridstaktik stod i skarp kontrast mot det kontinentala Europas mönster, eftersom den var mycket offensiv och som oftast ledde till hårda närstrider med blankvapen såsom pikar, värjor och bajonetter. Genom denna taktik, i kombination med sträng disciplin och hög moral, kunde Karl XII leda den karolinska armén till flera segrar under stora nordiska krigets inledande skede. Dessa framgångar bidrog till att armén under sin tid betraktades som en av Europas bästa.

Till följd av stora militära nederlag under den senare delen av kriget, kunde Sverige inte behålla sin stormaktställning i norra Europa. Efter Karl XII:s död år 1718 och fredsslutet år 1721, då blev armén reduceraded till en fredsstyrka på 45 000 man och blev därmed betydligt mindre än grannstaternas.