Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En kastparabel är den bana som ett föremål som kastas beskriver då föremålet endast påverkas av tyngdaccelerationen i ett gravitationsfält och där hastigheten i horisontalled är större än noll. Föremålets hastighet i vertikalled skall inte vara större än att tyngdaccelerationen till riktning och storlek kan anses vara konstant under kastet. Även om start och landningspunkt ligger på olika höjd kommer föremålets bana att bli en del av en parabel om luftmotståndet försummas.
Summan av rörelseenergin och lägesenergin är konstant om ingen hänsyn tas till luftmotståndet. Hastighetens storlek vid början och slutet av luftfärden är densamma, vid plant underlag och ideala förhållanden.
Om ett föremål släpps eller kastas kommer det vid havsnivå i Sverige att utsättas för en konstant acceleration g av cirka 9,82 m/s² riktad mot jordens centrum, oavsett vilken hastighet och riktning föremålet har.
Accelerationen är tidsderivatan av hastigheten så hastigheten i vertikalled är
där är den vertikala utgångshastigheten.
Hastigheten är tidsderivatan av positionen så höjden blir
där är utgångshöjden. Eftersom föremålet antas ha konstant hastighet i horisontalled kommer termen med t ²-faktorn att ge den typiska parabelformen.
Om föremålet kastas med utgångshastigheten och vinkeln i förhållande till horisontalplanet blir den vertikala utgångshastigheten medan den horisontella hastigheten blir
Luftmotståndet beror på den ögonblickliga totalhastigheten i förhållande till luften, alltså vektorsumman av horisontal- och vertikalkomposanterna och kan appoximativt anses vara proportionellt mot kvadraten av vektorsummans belopp.