Back Kjell Magne Bondevik Afrikaans Kjell Magne Bondevik AN شيل ماغنه بونديفيك Arabic شيل ماجنه بونديفيك ARZ Х’ель Магнэ Буневік Byelorussian Хел Магне Буневик Bulgarian Kjell Magne Bondevik Catalan Kjell Magne Bondevik Czech Kjell Magne Bondevik Danish Kjell Magne Bondevik German
| Kjell Magne Bondevik | |
 | |
| Tid i befattningen 17 oktober 1997–3 mars 2000 | |
| Monark | Harald V |
|---|---|
| Företrädare | Thorbjørn Jagland |
| Efterträdare | Jens Stoltenberg |
| Tid i befattningen 19 oktober 2001–17 oktober 2005 | |
| Monark | Harald V |
| Företrädare | Jens Stoltenberg |
| Efterträdare | Jens Stoltenberg |
| Tid i befattningen 4 oktober 1985–8 maj 1986 | |
| Monark | Olav V |
| Statsminister | Kåre Willoch |
| Född | 3 september 1947 Molde, Møre og Romsdal fylke, Norge |
| Politiskt parti | Kristelig Folkeparti |
| Ministär | Regeringen Bondevik I Regeringen Bondevik II |
| Maka | Bjørg Rasmussen |
| Namnteckning | 
|
Kjell Magne Bondevik, född 3 september 1947 i Molde, Norge, är en norsk präst och politiker (kristdemokrat). Han var partiledare för Kristelig Folkeparti 1983–1995, kyrko- och undervisningsminister 1983–1986, utrikesminister 1989–1990, statsminister 1997–2000 och 2001–2005. Gift med Bjørg Bondevik (född Rasmussen). Brorson till Kjell Bondevik.
Bondeviks första regering 1997–2000 var en mittenkoalition bestående av Kristelig Folkeparti, Senterpartiet och Venstre. Bondevik blev uppmärksammad över hela världen då han under en period var sjukskriven för utbrändhet. Regeringen lyckades länge, trots dåliga parlamentariska förutsättningar, manövrera mellan de stora partierna till vänster och höger men tvingades till sist avgå 2000.
Efter ett ettårigt mellanspel med arbeiderpartiregeringen Regeringen Stoltenberg I återkom Bondevik som statsminister 2001 i Regeringen Bondevik II, nu i en mer högerinriktad koalition med Kristelig Folkeparti, Høyre och Venstre. Høyre var det klart största partiet i koalitionen, men KrF lyckades trots detta genomdriva att Bondevik skulle bli statsminister. Även den andra regeringen Bondevik var en minoritetsregering, och den måste oftast förlita sig på Fremskrittspartiet för att få en stortingsmajoritet bakom sig. Vid stortingsvalet 2005 förlorade regeringspartierna och Fremskrittspartiet sin majoritet. Bondevik avgick, och Jens Stoltenberg kunde återkomma som statsminister (Regeringen Stoltenberg II).