Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för olika former av psykoterapier med utgångspunkt i kognitiv psykologi och inlärningspsykologi.[1]
Inom kognitiv beteendeterapi antar man att operant inlärning och klassisk betingning är centrala delar för hur problem uppstår och vidmakthålls. (Detta är inte empiriskt belagt, utan bara något som antas med hänsyn till den teoretiska utgångspunkten.) Operant inlärning innebär att ett beteende som leder till en positiv konsekvens är mer sannolikt att upprepas i framtiden medan en negativ konsekvens gör det mindre sannolikt att beteendet upprepas.[1]
Cirka hälften av de som genomgår KBT för ångest blir bättre efter behandlingen[2], även PTSD[3]. För depression gäller 51-87%.[4]
Nedan diskuteras KBT vid de flesta vanliga psykiatriska diagnoser och mer specificerat vid affektiva störningar som depression, respektive vid ångeststörningar som social fobi och ångest (vuxna som har paniksyndrom/panikångest eller så kallat generaliserat ångestsyndrom), samt avseende sjukfrånvaro och antal vårdbesök.
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet :2