Konjugation

Konjugationer grupper av ett språks verb, som urskiljs av grammatiker för att få överblick över verbböjningssystemet. Verben förs till olika konjugationer efter hur de böjs. Vilken konjugation ett verb tillhör framgår ofta av verbets tema. ”Tema” är ett urval av verbformer, av vilka man oftast kan sluta sig till alla verbformer.

”Konjugation” kan också betyda ”verbböjning”.[1] Konjugation är den ena underavdelningen av morfologin (ordböjningsläran). Den andra är deklination, som är böjning av nominala ordklasser.

En tredje betydelse av ”konjugation”, särskilt på andra språk som engelska, är att ”a conjugation” betyder ett sätt att böja verb, som inte beror på att verbet tillhör en viss grupp, utan på andra ord i meningen. I Uraliska språk som ungerska och mordvinska används olika verbändelser som beror på objektet, till exempel objektets bestämdhet eller numerus och person.[2] När ett sådant sätt att böja ett visst verb kallas ”a conjugation” betyder det alltså inte en grupp av verb, utan ett av två eller flera möjliga sätt att böja ett verb.

  1. ^ Svenska Akademinens ordbok, artikeln ”Konjugation”. [1]
  2. ^ Peter Hajdu (Hajdú Péter), Finno‑Ugrian Languages and Peoples. London 1975.

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy