Kordit

Kordit är ett sprängämne bestående av nitroglycerin, bomullskrut och bindmedel som ersatte svartkrut i militärt bruk eftersom förbränningsprodukterna är gasformiga med en minimal mängd sot. Det möjliggör långa skjutserier utan att vapnet behöver rengöras och att man slipper rökutveckling som röjer skyttens position. Under svartkrutstiden bildade kanonröken vid vindstilla en rent fysisk krigsdimma som gjorde det svårt att skilja på vän och fiende på slagfältet, detta slapp man med kordit.

Precis som svartkrut är bomullskrut ett långsamt sprängämne, det frigör sin energi under tiden projektilen rör sig framåt i eldröret, och inte på en gång vilket skulle få vapnet att explodera. Tillsatsen nitroglycerin gör kordit mindre benäget att ta upp fukt från luften och ökar därför patronernas hållbarhet jämfört med om de hade varit laddade med rent bomullskrut.

Kordit är det svenska namnet på krutet, som annars kallas NC-krut. Det uppfanns av engelsmännen Frederick Abel och James Dewar omkring år 1890, som i detta sammanhang var invecklade i patentstrid med Alfred Nobel, vilken dock slutade till dennes nackdel.