Korund

Korund (ibland kallat harmofan) är ett mineral bestående av aluminiumoxid (Al₂O₃).

Korund förekommer sparsamt i vissa bergarter såsom marmor, glimmerskiffer och någon gång i gnejs. Ädelstenarna rubin och safir består av korund. Rubin är den röda varianten av materialet, blå korund kallas safir, gul korund kallas gul safir eller orientalisk topas, violett korund orientalisk ametist eller violett-rubin. Ljusa eller ofärgade korunder kallas stjärnsafirer. Ogenomskinliga kristaller av grå färg kallas vanlig korund medan en blågrå till brun blandning av små korundkristaller i annat material kallas smärgel.^[1]

Korund har en hårdhetsgrad av 9 på Mohs hårdhetsskala och lär vara det hårdaste material som varken innehåller kol eller bor, bortsett från en nyupptäckt form av titandioxid som lär vara ännu hårdare än kubisk bornitrid – bara varianter av rent kol (diamant) är hårdare.

Ren korund i de monokristallina formerna safir, rubin eller syntetiskt tillverkade kristaller, hör också kemiskt till de mest beständiga ämnen man känner till. Den klarar de flesta kemikalier och i en vanlig naturlig miljö är den till och med bättre än kvarts, som hör till det mest tåliga i riktigt sura miljöer och som utgör de beständiga kornen i vanlig sten som granit och gnejs. Kvarts kan dock nötas mekaniskt av andra kvartskorn i exempelvis rinnande vatten, medan korund knappast påverkas av något i naturen. Termiskt är korund, som klarar över 2 000 °C, överlägsen den hårdare diamanten vilken redan i en vanlig lägenhetsbrand kan förvandlas till koldioxid.

En form av korund (förorenad av järnoxid och kiseloxid) kallas smärgel och används som slipmedel i slippapper och slipstenar.