Krukmakeri kan både beteckna tillverkning av krukor och andra föremål av lera, samt den verkstad där detta görs.[1] En person som arbetar med krukmakeri kallas för krukmakare. Krukmakaren drejar krukor, fat och andra föremål på en drejskiva.
Efter torkning bränns leran och bildar då ett nytt material: keramik, efter grekiskan keramos, som betyder bränd lera. Keramik kan bland annat delas in i lergods och stengods. Lergods bränns vid runt 1 000 °C och stengods vid runt 1 250 °C. Traditionellt arbetade krukmakaren med lergods, leran bröts i närheten av krukmakeriet och produktionen var till största del bruksgods.
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ne