Back Kwark Afrikaans Quark (Physik) ALS क्वार्क ANP كوارك Arabic كوارك ARY Quark AST Kvark Azerbaijani کوارک AZB Кварк Byelorussian Кварк BE-X-OLD
- För andra betydelser, se Kvark (olika betydelser).
En kvark är inom kvantfysiken en elementarpartikel som tillsammans med en eller flera andra kvarkar bygger upp den grupp partiklar som kallas hadroner, till exempel protonen och neutronen. Så vitt man vet idag är kvarkar, tillsammans med leptoner som elektronen och neutrinon, materiens minsta byggstenar.
Det finns sex olika typer av kvarkar, kända som aromer.[1] Kvarkaromerna med den lägsta massan, uppkvarken och nedkvarken, är i allmänhet stabila och mycket vanligt förekommande i universum. De tyngre charm-, sär-, topp- och bottenkvarkarna är instabila och sönderfaller snabbt. Dessa kan enbart bildas vid högenergetiska kollisioner, såsom i partikelacceleratorer och i kosmisk strålning. Kvarkar har olika egenskaper såsom elektrisk laddning, färgladdning, spinn och massa. För varje kvarkarom existerar en motsvarande antipartikel, kallad antikvark, vilken skiljer sig från kvarken enbart så att vissa av dess egenskaper har motsatt tecken.
Idén om kvarkar presenterades av Murray Gell-Mann och Georg Zweig oberoende av varandra 1964 som ett sätt att få ordning bland alla de olika partiklar som då hade upptäckts.[2] Det fanns nästan inga belägg för kvarkarnas fysikaliska verklighet förrän 1968, då elektron–proton spridningsexperiment visade på att elektroner spreds mot tre punktlika beståndsdelar inuti protonen.[3][4] För detta fick Gell-Mann 1969 års Nobelpris i fysik.
Senare experiment av Richard E. Taylor, Henry Way Kendall och Jerome I. Friedman har bekräftat kvarkarnas existens. De arbetade då vid Stanford Linear Accelerator Center i Kalifornien, och fick för sitt arbete 1990 års Nobelpris i fysik.
Gell-Manns och Zweigs ursprungliga förslag innehöll tre olika kvarkar: uppkvarken (up, u), nerkvarken (down, d) och särkvarken (strange, s), vilket räckte för att förklara alla de partiklar som då var kända. Senare tillkom även charmkvarken (charm, c) och bottenkvarken (bottom (ibland även beauty), b). Slutligen, när toppkvarken (top (ibland även truth), t) observerades vid Fermilab 1995, hade alla sex aromerna hittats.[2]
- ^ R.Nave. ”Quarks”. HyperPhysics. Georgia State University, Department of Physics and Astronomy. http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/Particles/quark.html. Läst 29 januari 2009.
- ^ [a b] B. Carithers, P. Grannis. ”Discovery of the Top Quark” (PDF). Beam Line (SLAC). http://www.slac.stanford.edu/pubs/beamline/25/3/25-3-carithers.pdf. Läst 29 januari 2009.
- ^ E.D. Bloom (22 augusti 1969). ”High-Energy Inelastic e-p Scattering at 6° and 10°”. Physical Review Letters "23" (16): ss. 930–934. doi:.
- ^ M. Breidenbach (22 augusti 1969). ”Observed Behavior of Highly Inelastic Electron-Proton Scattering”. Physical Review Letters "23" (16): ss. 935–939. doi:.