Kyros II

Kyros II, kallad den store (fornpersiska: Τ΢ν΢ρ^[1], Kūruš,^[2] modern persiska: کورش بزرگ, Kourosh-e Bozorg, latiniserat Cyrus), född oklart årtal kring 580 f.Kr i Anshan, i dagens södra Iran, död i juli 530 f.Kr.^[3] i Sogdien, var den förste av de persiska storkungarna och grundare av Persiska riket under akemeniderdynastin. Som ledare för perserna i Anshan besegrade han mederna och enade de två skilda iranska folkgrupperna och härskade mellan åren 559 och 530 över det största imperium som världen dittills veterligt hade skådat. Riket sträckte sig från Hellesponten i väster till floden Indus i öster, och utvidgades ytterligare under hans efterträdare.^[4]

Under sin tjugonioåriga regeringstid stred Kyros mot några av sin tids största stater, däribland Mediska riket, Lydiska riket och Nybabyloniska riket. Kyros kom aldrig in i Egypten, eftersom han själv dog i strid mot massageter längs Syr Darja i augusti 530 f.Kr.^[5] Han efterträddes av sin son, Kambyses II, som lyckades erövra Egypten, Cypern och den grekiska kolonin Kyrene under sin korta regeringstid.

Kyros är den första persiska kung vars namn fick tillägget "den store", en titelstil som antogs av hans akemenidiska efterträdare som Dareios I, Xerxes I med flera. Han införde lag och ordning i hela sitt rike och respekterade samtliga religioner. Bortom sitt land lämnade Kyros efter sig ett bestående inflytande på religion, politik och militär strategi i både öst och i väst. Kyros den stores styrelse har varit förebild för många regenter och politiker, däribland Julius Caesar och drottning Kristina.^[6]