Landsfogde var under perioden 1918–1965 länspolischef och statsåklagare.[1]
Varje län hade en landsfogde. Som statsåklagare lydde han under justitiekanslern och i övrigt under länsstyrelsen, men när riksåklagaren inrättades 1948 blev detta organ istället statsåklagarnas chefsorganisation. I de flesta län fanns även biträdande landsfogdar och landsfogdeassistenter. Under landsfogden lydde distriktsåklagarorganisationen med undantag för åklagarmyndigheterna i rikets tre största städer. För behörighet som landsfogde krävdes juris kandidatexamen och tingsmeritering samt polischefsutbildning. Landsfogden tillsattes av Kungl Maj:t genom fullmakt.[2][3] Den 1 januari 1965 upphörde landsfogdarna och ersattes med länspolischeferna och länsåklagarna.[4]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 809
- ^ SOU 2005:842012-02-14.
- ^ Bonniers Folklexikon (Stockholm 1952), volym 3, spalt 1003-1004.
- ^ ”Lag (1964:323) om fullgörande av vad som åligger landsfogde m.fl.”. Svensk författningssamling. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1964323-om-fullgorande-_sfs-1964-323/. Läst 4 juli 2023.