Kejsardömet Romania | ||||
Imperium Romaniae (Latin) | ||||
| ||||
Vapen | ||||
Det latinska riket och dess vasaller (i gult) och återstående bysantinska stater (i rött) år 1214. Gränserna är mycket osäkra. | ||||
Huvudstad | Konstantinopel | |||
Språk | Latin Gammalfranska (officiellt) Grekiska | |||
Religion | Romersk-katolsk kristendom (officiell) Grekisk-ortodox kristendom | |||
Statsskick | Monarki | |||
Bildades | 1204 | |||
– bildades genom | Det fjärde korståget intar Konstantinopel. | |||
– bildades ur | Bysantinska riket | |||
Upphörde | 1261 | |||
– upphörde genom | Det bysantinska riket återtar Konstantinopel. | |||
– uppgick i | Bysantinska riket |
Latinska riket, som det är mest känt historiografiskt som, eller Kejsardömet Romania[1], eller Kejsardömet Konstantinopel och kallat den Frankiska eller Latinska ockupationen av det bysantinska rikets invånare[2], var en korsfararstat som bildades under fjärde korståget på landområden som erövrats från det bysantinska riket.
Riket etablerades av riddare som deltog i det fjärde korståget år 1204 som ett katolskt kejsardöme centrerat kring Konstantinopel. Riket var inte tänkt som en separat stat från det tidigare (och senare) bysantinska riket, utan snarare som ett försök att etablera en dynasti av romersk-katolska kejsare som titulära romerska kejsare i öst och ersätta de tidigare östortodoxa kejsarna.[3]
Det latinska riket misslyckades dock med att etablera ekonomisk och politisk dominans över de andra katolska besittningarna i området, särskilt republiken Venedig, och genomgick konstanta krig med de överlevande bysantinska staterna Nicaea, Trabzon och Epirus som alla tre gjorde anspråk på att vara rättmätiga arvtagare till det bysantinska riket och ägare av dess nästan tusenåriga huvudstad Konstantinopel.
Riket föll under kejsare Balduin II den 25 juli 1261 när Mikael VIII Palaiologos från det bysantinska riket återerövrade Konstantinopel.