"Les Six" (De sex), var en grupp bestående av sex tonsättare (fem från Frankrike och en från Schweiz) verksamma i Montparnasse i Paris: Georges Auric (1899–1983), Louis Durey (1888–1979), Arthur Honegger (1892–1955), Darius Milhaud (1892–1974), Francis Poulenc (1899–1963) och Germaine Tailleferre (1892–1983). Den tämligen kortlivade tonsättargruppens gemensamma mål var att göra upp med den förhärskande impressionismen och senromantiken. Sinsemellan företrädde de sex tonsättarna dock ganska olika stilriktningar. Namnet på gruppen myntades av kritikern Henri Collet i tidskriften Comœdia i januari 1920.[2][3] Gruppens aktiviteter bestod bland annat i en konsertserie och gemensamma möten. Gruppen var nära associerad med författaren Jean Cocteau. Cocteau initierade gruppens enda gemensamma verk, balettpantomimen Les Mariés de la tour Eiffel (Brudparet i Eiffeltornet) som skrevs 1921 för Svenska baletten till ett scenario av Cocteau – men det var inte hela gruppen som medverkade; Durey ställde sig till Cocteaus stora besvikelse utanför.
Namnet Les Six var ett sätt att visa sig som ett alternativ till De fem – eller som den också kallades Nyryska skolan.