Limhamns kalkbrott är ett av norra Europas största dagbrott. Det är 1 300 meter långt och 800 meter brett med ett djup på 65 meter. Kalkbrottet ligger mellan Yttre och Inre ringvägen, i stadsdelen Limhamn-Bunkeflo, Malmö.
Kalkstenen i brottet är av två sorter. Överst ett 15 meter tjockt lager köpenhamnskalksten och därunder limhamskalksten. Lagren i botten bildades i ett tropiskt hav under Paleocen för 65–55 miljoner år sedan, med start under Dan. I stenen finns fossil av korall, sjöborrar, krokodiler och hajtänder.
Dagbrottet invigdes 1866, men kalkbrytning förekom i Limhamn redan på 1600-talet. När Skåne övergick till Sverige 1658 ägdes kalkbrottet av Bartolomeus Mikkelsen som bodde i en stor gård på platsen. Längre fram i historien så drevs brottet av en rad olika bolag, bland annat Annetorps Kalkbruk, Skånska Cement och Scancem. Brytningen av kalksten skedde till en början för hand, men en bit in på 1900-talet började man använda dynamit och maskiner. En smalspårig järnväg med hästdragna vagnar byggdes 1874 för att transportera kalkstenen till hamnen.[1] Skånska Cement fick 1883 tillstånd att använda ånglok istället för hästar.[2] Cementfabriken i Limhamns hamn var färdigbyggd 1889.[1] På grund av damm och grannarnas klagande byggde man en cirka två kilometer lång tunnel i vilken kalkslam fraktades på band från kalkbrottet till cementfabriken.[3] Tunneln invigdes av Tage Erlander 1968 men det skulle dröja endast tio år innan cementtillverkningen upphörde liksom behovet av tunneln. Den sista sprängningen gjordes i slutet av 1980-talet. Brytningen av kalk upphörde inte förrän 1994.
Nu ägs brottet av Malmö kommun efter att HeidelbergCement AG genom ett avtal överlåtit kalkbrottet.[4] Tidigare hade HeidelbergCement styckat av och sålt delar av området närmast kalkbrottet till HSB och NCC. Kalkbrottet blev ett kommunalt naturreservat vid årsskiftet 2010-2011.[5] Uppe på kanten runt kalkbrottet går en fyra kilometer lång promenadstig.
- ^ [a b] Schlyter, Olga. ”Cementfabriken och bangården i Limhamn”. Malmö Museer Kulturarvsenheten. http://www.malmo.se/download/18.af27481124e354c8f1800042629/Rapport_2009_018_low.pdf#search=%27sillabanan%27. Läst 14 november 2012.
- ^ ”Malmöhus län 1881-1885”. Kungl. Maj.ts Befallningshafvandes femårsberättelser. SCB. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/BISOS%20H/Befallningshavandes%20femarsberattelser%20H%20Malmohus%20lan%20Historisk%20statistik%201800-talet%201881%201882%201883%201884%201885.pdf. Läst 15 november 2012.
- ^ Olga Schlyter, 2010, Limhamns kalkbrott - industrihistoriska lämningar, Malmö Museer, Kulturarvsenheten, rapport 2010:011, sid. 9.
- ^ Svensson, Ingrid. ”MALMÖ KOMMUNFULLMÄKTIGES HANDLINGAR BIHANG”. Malmö kommun. http://streamsync.qbrick.com/04321/kf_080424/21825_BiH_45_Lr.pdf. Läst 14 november 2012.[död länk]
- ^ ”Limhamns kalkbrott”. Malmö kommun. Arkiverad från originalet den 6 december 2012. https://web.archive.org/web/20121206092616/http://www.malmo.se/Medborgare/Idrott--fritid/Natur--friluftsliv/Natur--och-rekreationsomraden/Limhamns-kalkbrott.html. Läst 15 november 2012.