Lise Meitner

Lise Meitner
Född	Elise Meitner[1] 7 november 1878[2][3][4] Wien[2][5][6]
Död	27 oktober 1968[2][3][7] (89 år) Cambridge[6]
Begravd	St James Churchyard[8]
Medborgare i	Cisleithanien, Österrike[5] och Sverige[5]
Utbildad vid	Wiens universitet, doktorsexamen, 1906-02-01[2][9] Akademisches Gymnasium, 1901
Sysselsättning	Kärnfysiker[2], kemist, universitetslärare, fysiker[5]
Befattning
Professor, Humboldt-Universität zu Berlin (1926–1938)
Arbetsgivare	Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin Humboldt-Universität zu Berlin Wiens universitet Catholic University of America Kungliga Tekniska högskolan Kungliga Tekniska högskolan (–1953)[5]
Noterbara verk	upptäckt
Gift med	ogift[5]
Föräldrar	Philipp Meitner[2][5] Hedwig Meitner
Släktingar	Otto Robert Frisch[5]
Utmärkelser
Leibniz silvermedalj (1924) Lieben-priset (1925) Wiens pris för vetenskap (1947) Max Planck-medaljen (1949) Otto Hahns pris för kemi och fysik (1955) Utländsk ledamot av Royal Society (1955)[10] Wilhelm Exner-medaljen (1960)[11] Enrico Fermi-priset (1966)[12] Österrikes hederskors för vetenskap och konst (1967) Pour le Mérite för vetenskap och konst Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Pour le Mérite
Namnteckning
Redigera Wikidata

Lise Meitner, egentligen Elise Meitner, född 7 november 1878 i Wien, Österrike, död 27 oktober 1968 i Cambridge, var en österrikisk-svensk fysiker inom radioaktivitet och kärnfysik. Lise Meitner har gått till fysikhistorien genom att i december 1938, vid tolkningen av försök utförda av Otto Hahn, lansera den revolutionerande hypotesen att kärnklyvning uppstår då uran utsätts för neutronbestrålning.

Hypotesen bekräftades redan i januari 1939, vid ett experiment utfört av hennes systerson Otto Robert Frisch. Den epokgörande upptäckten var fundamental för utnyttjandet av kärnenergi och initierade den process, som drygt sex år senare ledde fram till atombomben.

Under 22 år, 1938–1960, var Meitner bosatt i Sverige. Hon fick inte dela Nobelpriset i kemi med Otto Hahn, som denne tilldelades 1944 för upptäckten av nukleär fission. Ett flertal forskare har kallat hennes utestängande från priset för en "orättvisa" och Meitner har postumt tilldelats en mängd hedersbetygelser, däribland grundämnet meitnerium som är uppkallat efter henne.^[13][14]