Litium

För litium som används i medicinskt syfte, se Litiumbehandling. För andra betydelser, se Lithium.
Litium
Nummer
3
Tecken
Li
Grupp
1
Period
2
Block
s
H

Li

Na
HeliumLitiumBeryllium
[He] 2s1
3Li

Ren litiummetall, här förvarad i paraffinolja för att förhindra oxidation.
Ren litiummetall, här förvarad i paraffinolja för att förhindra oxidation.
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa6,94 (6,938–6,997)[1][2] u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t.0,534[3] g/cm3
– flytande, vid smältpunkten0,512 g/cm3
AggregationstillståndFast
Smältpunkt453,65 K (180,5 °C)
Kokpunkt1 603 K (1 330 °C)
Kritisk punkt3 220 K (2 946,85 °C)
67 MPa (extrapolerad)
Molvolym13,02 × 10−6 /mol
Värmevärde−298 J/(kg × K)
Smältvärme3 kJ/mol
Ångbildningsvärme147,1 kJ/mol
Specifik värmekapacitet3 482[4] J/(kg × K)
Molär värmekapacitet24,86 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 797 885 995 1 144 1 337 1 610
Atomära egenskaper
Atomradie152 pm
Kovalent radie128 pm
van der Waalsradie182 pm
Elektronaffinitet59,6 kJ/mol
JonisationspotentialFörsta: 520,2 kJ/mol
Andra: 7 298,1 kJ/mol
Tredje: 11 815 kJ/mol
(Lista)
Arbetsfunktion2,9[5] eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[He] 2s1
e per skal2, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd+1
Oxider (basicitet)Li2O (starkt basisk)
Elektronegativitet0,98 (Paulingskalan)
0,912 (Allenskalan)
Normalpotential−3,04 V
Diverse
KristallstrukturKubisk rymdcentrerad
Kristallstruktur
Ljudhastighet6000 m/s
Termisk expansion46 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga84,8 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet10,6 × 106 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet92,8 × m (20 °C)
MagnetismParamagnetisk
Magnetisk susceptibilitet1,4 × 10−5[6]
Youngs modul4,9 GPa
Skjuvmodul4,2 GPa
Kompressionsmodul11 GPa
Mohs hårdhet0,6
Brinells hårdhet5 MPa
Identifikation
CAS-nummer7439-93-2
EG-nummer231-102-5
Pubchem3028194
RTECS-nummerOJ5540000
Historia
NamnursprungFrån grekiska lithos, ”sten”[7][8]
UpptäcktJohan August Arfwedson (1817)
Första isolationWilliam Thomas Brande (1821)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Litiumisotoper


Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


6Li
7,5 % Stabil
7Li
92,5 % Stabil
8Li
{syn.} 840,3 ms β 16,004 8Be
9Li
{syn.} 178,3 ms β + n 11,941 8Be
β 13,606 9Be


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [9]
02 – Brandfarlig
Brandfarlig
05 – Frätande
Frätande
H-fraserH260, H314
EUH-fraserEUH014
P-fraserP223, P231+232, P280, P305+351+338, P370+378, P422
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [9]
Brandfarlig
Brandfarlig
(F)
R-fraserR14/15, R34
S-fraserS(1/2), S8, S43, S45
NFPA 704

2
3
2
W
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Litium, uttal: li't(s)ium (latinskt namn Lithium), är grundämne nummer tre (3) i det periodiska systemet. Litium tillhör gruppen alkalimetaller och har kemiskt tecken Li.

Litium var det första grundämne som utsattes för en helt artificiell kärnreaktion. John Cockcroft och Ernest Walton bombarderade 1932 Litium-7 kärnor med protoner från en partikelaccelerator. Försöket resulterade i en splittring av Li-kärnorna på ett sådant sätt, att två helium-kärnor bildades.[10]

  1. ^ Här anges det av IUPAC rekommenderade standardvärdet. Se: Michael E. Wieser, Tyler B. Coplen: Atomic weights of the elements 2009 (IUPAC Technical Report). In: Pure and Applied Chemistry. 2010, S. 1 (doi:10.1351/PAC-REP-10-09-14).
  2. ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  3. ^ N. N. Greenwood und A. Earnshaw: Chemie der Elemente. 1. Auflage, VCH, Weinheim 1988, ISBN 3-527-26169-9, S. 97.
  4. ^ Harry H. Binder: Lexikon der chemischen Elemente. S. Hirzel Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-7776-0736-3.
  5. ^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage, Walter de Gruyter, 2005, ISBN 978-3-11-017485-4, S. 361.
  6. ^ Robert C. Weast, (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990, ISBN 0-8493-0470-9, Seiten E-129 bis E-145. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
  7. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  8. ^ – Online Etymological Dictionary
  9. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet CLP_8010
  10. ^ Richard T Weidner, Robert L Sells, Allyn and Bacon, Boston 1960.

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy