London Calling

London Calling
Studioalbum av The Clash
Utgivning	14 december 1979
Inspelat	1979, Wessex Studios, London
Genre	Punkrock, postpunk, new wave
Längd	64:59
Skivbolag	CBS Records
Producent	Guy Stevens
Ljudtekniker	Bill Price
Professionella recensioner
Allmusic original 2004 Blender länk Mojo (oktober 2004, s. 123) Paste Magazine länk Pitchfork Media (10.0/10) länk PopMatters (Mycket gynnsam) länk Punknews.org länk Robert Christgau (A+) länk Rolling Stone länk George Starostin (12/15) länk
The Clash-kronologi
Give 'Em Enough Rope (1978) London Calling (1979) Sandinista! (1980)

London Calling är ett musikalbum av The Clash, släppt som en dubbel-LP 1979 (1980 i USA). Det var gruppens tredje album totalt och räknas ofta som deras bästa, och också som ett mycket lyckat musikexperiment där rock, punk, rockabilly, reggae med mera binds ihop.

London Calling var även The Clashs kommersiella genombrott och nådde niondeplatsen på den brittiska albumlistan. Albumet producerades av Guy Stevens, som tidigare hade producerat Mick Jones favoritgrupp Mott the Hoople. På originalskivan fanns inte "Train in Vain" utan den gavs ut på en senare pressning av skivan

År 2004 gavs en jubileumsversion ut - 25th Anniversary Edition - som även innehåller demos, The Vanilla Tapes, och en DVD med intervjuer och filmklipp från inspelningen med bland annat en hoppande och stolslängande Guy Stevens.

TT Nyhetsbyrån beskrev omslaget som "ett av skivhistoriens mest berömda, där Paul Simonon dunkar sönder sin elbas mot scengolvet i en framåtböjd ställning där han med fladdrande tröja har drag av puckelryggen i Notre Dame."^[1] Fotograf är Pennie Smith. Grafiken på texten "London Calling" är influerad av Elvis Presleys debutalbum Elvis Presley.