Lungcancer | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | C33-C34 |
ICD-9 | 162 |
DiseasesDB | 7616 |
Medlineplus | 007194 |
eMedicine | med/1333 med/1336 |
MeSH | svensk engelsk |
Lungcancer är en tumörsjukdom som orsakas av att mutationer uppstår i celler i lungan, vilket leder till okontrollerad celldelning. Tillväxten av tumören kan leda till metastasering, vilket innebär att cancern sprids och får fäste på andra platser än där ursprungstumören är belägen. Den största andelen av lungtumörer är carcinom vilket innebär att de härstammar från epitelceller. Lungcancer, som står för flest dödsfall av alla cancersjukdomar bland män och näst flest bland kvinnor (efter bröstcancer), orsakar 1,2 miljoner dödsfall årligen i världen. De vanligaste symptomen på lungcancer är andfåddhet, hosta (och hemoptys), och viktnedgång.
De vanligaste typerna av lungcancer är icke-småcellig lungcancer och småcellig lungcancer. Icke-småcellig lungcancer utgör cirka 85 procent av det totala antalet lungcancerfall och små-cellig lungcancer cirka 15 procent.[1] Resterande andel är mycket liten och utgörs av ovanliga lungcancerformer som exempelvis carcinoider. Icke-småcelliga carcinom behandlas i första hand kirurgiskt om tumören upptäcks i tid, men ofta krävs även systemisk behandling med cellgifter eller immunterapi och eventuellt riktad strålbehandling.[2] Småcellig cancer angrips sällan kirurgiskt utan behandlas vanligtvis med kemoterapi och strålbehandling, men prognosen för denna cancerform är generellt sett dålig med låg 5-årsöverlevnad[3][4].
Den vanligaste orsaken till lungcancer är rökning. Förekomsten hos icke-rökare, vilka står för 10–15 procent av alla lungcancerfall, beror ofta på genetiska faktorer och miljöfaktorer, till exempel radon, asbest eller luftföroreningar.
Lungcancer kan ofta ses på röntgen och diagnos bekräftas med hjälp av biopsi. Vanligtvis görs denna vid en bronkoskopiundersökning eller genom datortomografi-guidad biopsitagning. Behandling och prognos beror på cancertyp, hur spridd tumören är och patientens övriga hälsotillstånd. Med behandlingen är femårsöverlevnaden 13–14 procent.