Macon Whoopee | |
Liga | East Coast Hockey League |
---|---|
Conference | Southern Conference |
Division | Southeast Division |
Laghistorik | Nio lagbyten
Nashville South Stars
1981–1983 Virginia Lancers 1983–1990 Roanoke Valley Rebels 1990–1992 Roanoke Valley Rampage 1992–1993 Huntsville Blast 1993–1994 Tallahassee Tiger Sharks 1994–2001 Macon Whoopee 2001–2002 Lexington Men O' War 2002–2003 Utah Grizzlies 2005– |
Stad | Macon, GA, USA |
Arena | Macon Coliseum |
Kapacitet | 7 182 |
Lagfärger | Mörkgrön, röd & sand |
Organisation | |
Ägare | Macon Sports Group |
Ordförande | Brother Stewart |
General manager | Darren Roberts |
Tränare | Gord Dineen |
Statistik | |
Flest matcher | David Brosseau (72) Milt Mastad (72) Michel Périard (72) |
Flest mål | David Brosseau (34) |
Flest assists | Mike Green (35) |
Flest poäng | David Brosseau (62) Mike Green (62) |
Flest utv.min | Kris Waltze (274) |
Utmärkelser | |
Divisionsmästare | (0) |
Brabham Cup | (0) |
Conference-mästare | (0) |
Kelly Cup | (0) |
Macon Whoopee var ett amerikanskt professionellt ishockeylag som spelade i den amerikanska ishockeyligan East Coast Hockey League (ECHL) mellan 2001 och 2002. Macon som stad hade redan haft två ishockeylag som använde Macon Whoppees respektive Macon Whoopee som lagnamn, det första spelade i Southern Hockey League (SHL; 1973–1974) och den andra i Central Hockey League (CHL; 1996–2001). Det här upplagan av Macon Whoopee hade sitt ursprung från Tallahassee Tiger Sharks som spelade i ECHL mellan 1994 och 2001. Bara ett år senare såldes Whoopee och flyttades till Lexington i Kentucky, för att vara Lexington Men O' War.[1][2] De spelade sina hemmamatcher i inomhusarenan Macon Coliseum, som hade en publikkapacitet på 7 182 åskådare vid ishockeyarrangemang, i Macon i Georgia.[3] Laget hade inget samarbete med något lag i NHL och AHL. De vann heller ingen Kelly Cup, som är trofén till det lag som vinner ECHL:s slutspel.[4]
Spelare som spelade för dem var bland andra Brendan Brooks.