Makedonien (historisk region)

Geografiska regionen Makedonien
(Antiken)–(Nutid)
Den historiska regionen Makedonien ligger idag inom fem länder – Albanien, Bulgarien, Grekland, Nordmakedonien samt Serbien.
Huvudstad
Språk	Fornmakedonska, grekiska, turkiska, bulgariska, albanska, makedonska
Bildades	(Antiken)
Upphörde	(Nutid)
Areal	67 000 km² (2000-talet)
Folkmängd	4 760 0001 (2000-talet)
1Uppskattad folkmängd (2000-talet).

Makedonien (grekiska: Μακεδονία) är det hos Herodotos först förekommande^[1] namnet för en geografisk och historisk region på Balkan i sydöstra Europa. Området omfattas av bäckenen till floderna Bistrica/Aliakmonas, Vardar/Axios (Vardaris) och Struma/Strymon (i öst-västlig riktning) och slätterna kring Thessaloniki och Serrai. Floden Mesta bildar gräns mot Thrakien och berget Olympen mot Thessalien. I äldsta tider bar landet det hos Homeros förekommande namnet Emathia, senare ett landskapsnamn för den mellersta delen kring floden Ludias^[1].

Från mitten av det 4:e århundradet före Kristus blev det antika kungariket Makedonien, i det som idag är det grekiska Makedonien, den dominerande makten i Grekland och de angränsande regionerna. Gränserna har därefter varierat mycket genom åren. Efter att tidigare ha varit en del av Romarriket, Bysans och Osmanska riket kom Makedoniens territorium att efter balkankrigen 1912–1913 huvudsakligen ligga i Grekland, Serbien (sedan 1991 nuvarande Nordmakedonien) och Bulgarien.