Mary Wigman, född Karoline Sofie Marie Wiegmann den 13 november 1886 i Hannover, död 18 september 1973 i Berlin, var en tysk koreograf, kompositör och danslärare. Hon blev särskilt uppmärksammad för sin expressionistiska och konstnärliga dans, ibland kallad vitalistisk[1], ibland primitivistisk. Hennes dans kom att betyda mycket för den moderna dansens utveckling i Europa och USA.[2][sidnummer behövs]
Wigman lämnade Hannover 1910 för utbildning vid Jaques-Dalcrozes rytmikskola i Hellerau. Efter det blev hon 1913 elev till dansteoretikern Rudolf von Laban.[3] Under första världskriget arbetade hon som assistent åt Laban. 1920 öppnade hon en egen dansskola i Dresden.[4] Bland hennes elever var Hanya Holm, Harold Kreutzberg, Gret Palucca, Meta Vidmar och Margarethe Wallman.
Wigman uppträdde med egna soloföreställningar och turnerade med dansgrupper i både Europa och USA. År 1931 var hon del i öppnandet av en ny dansskola i New York, som kom att stå under ledning av Hanya Holm.[4]
År 1942, under andra världskriget, blev Wigman tvungen att stänga dansskolan i Dresden. Efter krigets slut 1945 öppnade hon en ny dansskola i Leipzig, som 1949 flyttades till Västberlin.[4]
Mary Wigman gjorde totalt omkring 178 dansproduktioner, 133 solodanser och 45 danser i grupp.[5] Därtill skrev hon även några böcker om sin danspedagogik. Som danslärare var hon verksam fram till slutet av 1960-talet.[4]