Mauno Koivisto

Mauno Koivisto

Koivisto (1967).

Tid i befattningen
27 januari 1982–1 mars 1994
Statsminister
Företrädare Urho Kekkonen
Efterträdare Martti Ahtisaari

Tid i befattningen
26 maj 1979–26 januari 1982
President Urho Kekkonen
Ställföreträdare Eino Uusitalo
Företrädare Kalevi Sorsa
Efterträdare Kalevi Sorsa
Tid i befattningen
3 mars 1968–14 maj 1970
President Urho Kekkonen
Ställföreträdare Johannes Virolainen
Företrädare Rafael Paasio
Efterträdare Teuvo Aura

Född 25 november 1923
Åbo, Finland
Död 12 maj 2017 (93 år)
Helsingfors
Gravplats Sandudds begravningsplats[1][2][3]
Nationalitet Finland Finland
Politiskt parti Socialdemokraterna
Maka Taimi Tellervo, född Kankaanranta (1952–2017; hans död)
Barn Assi Koivisto (född 1957)
Namnteckning Mauno Koivistos namnteckning

Mauno Henrik Koivisto, född 25 november 1923 i Åbo, död 12 maj 2017 i Helsingfors,[4] var en finländsk bankman och politiker (socialdemokrat). Han var Finlands president från 1982 till 1994.

Före presidentposten var han bland annat finansminister (1966–1967), statsminister (1968–1970 och 1979–1982) samt chef för centralbanken Finlands Bank (1968–1982). När han valdes till president hade han i egenskap av statsminister redan fungerat som tillförordnad president en tid, eftersom företrädaren president Urho Kekkonen hade avgått av hälsoskäl året innan.[5] Koivisto representerade Finlands socialdemokratiska parti, men lämnade detta som president såsom Finlands presidenter brukar göra efter att ha blivit valda.

Koivisto var den president som stärkte parlamentarismen i Finland och beskar presidentens stora maktbefogenheter.

Koivisto fortsatte att upprätthålla Finlands goda kontakter med Sovjetunionen. Han skapade också nära kontakter med USA:s ledare. Hans band till Norden och de nordiska kollegorna var mycket nära och förtroendefulla.[6]

När Sovjetunionen föll hösten 1991 blev det stora ändringar i den finländska utrikespolitiken. På president Koivistos initiativ upphävdes restriktioner i Parisfredens avtal genom att Finland meddelade att "det själv beslutar om sin försvarspolitik", och VSB-pakten förhandlades bort med Sovjetunionen och Ryssland efter upplösningen av Sovjetunionen.[7]

Dessutom ansökte Finland om medlemskap i EU våren 1992[8] parallellt med Sverige och Österrike. Det var Mauno Koivisto som aktivt och beslutsamt verkade på respektive ärende.

Mauno Koivistos tolvåriga presidentperiod var en framgångsrik tid för Finland. Det har sagts att Koivistos motto var stabilitet och demokrati.[6]


From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy