Merkantilism

Merkantilism (ytterst av latin mercor, "driva handel") är en samlande beteckning på ekonomiska idéer vars gemensamma drag är att välstånd bygger på ackumulation av ekonomiska tillgångar. Detta sker främst genom att upprätthålla ett överskott i utrikeshandeln, vilket möjliggör en ackumulation av ädla metaller. Merkantilism var den ledande ekonomiska teorin i Europa från tidigmodern tid på 1500-talet till slutet av 1700-talet.

För att främja en positiv handelsbalans strävade merkantilisterna efter en stark centralmakt med förbättrad infrastruktur, starkt försvar och enhetliga system för mynt, mått och vikt. Det var även viktigt att reglera all ekonomisk verksamhet i syfte att främja exportorienterad produktion och minska importen.

Termen merkantilism i sig lanserades först på 1700-talet av fysiokraterna och fick sin spridning främst genom Adam Smith, som år 1776 utförligt kritiserade systemet i fjärde boken av Nationernas välstånd. Senare forskare, som Gustav von Schmoller, såg i merkantilismen knappast ett teoretiskt system, såsom dess kritiker under 1700-talet gjorde gällande, utan en politik inriktad på vissa praktiska uppgifter.

Nutidens nationalekonomi som utvecklats från sent 1700-tal, betonar att ett lands välstånd bygger på ekonomisk produktivitet, vilket är ett resultat av ett flertal faktorer, inklusive teknologisk nivå, humankapital och innovationsförmåga. Merkantilisterna fokuserade ensidigt på ackumulation av myntmetall och stödde i många fall åtgärder som undergrävde ekonomiskt välstånd i vidare bemärkelse. De merkantilistiska tankegångarna var dock i vissa fall lämpliga i den situation som rådde under tidig modern tid. De relativt nyetablerade nationalstaterna befann sig i en krigisk omgivning beroende av tillgång till ädla metaller för att kunna idka både försvars- och anfallskrig, och sättet att möjliggöra detta var att upprätthålla ett överskott i handeln med omvärlden.