Back الغزو المغولي للصين Arabic Mongol conquest of China English Hiina vallutamine mongolite poolt Estonian فتح چین توسط مغولها Persian Invasion mongole en Chine French Mongol hódítás Kelet-Ázsiában Hungarian Penaklukan Tiongkok oleh Mongol ID Conquista mongola della Cina Italian Их Монгол улс болон Юань гүрний үеийн дайн тулаан Mongolian Монгольское завоевание Китая Russian
| Mongolernas invasion av Kina | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av mongolernas erövrande av Kina | |||||||||
.jpeg) Djingis khan rider in i Peking 1215 efter slaget om Zhongdu. | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
| Songdynastin Västra Xia Jindynastin Dali |
Mongolväldet | ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
| Songdynastin: Song Lizong (1224–1264) Song Duzong (1264–1274) Song Gongdi (1274–1276) Song Duanzong (1276–1278) Zhao Bing (1278–1279) † Västra Xia: Xixia Xiangzong (1206–1211) Xixia Shenzong (1211-1223) Xixia Xianzong (1223–1226) Xixia Modi (1226–1227) Jindynastin: Jin Weishaowang (1209-1213) Jin Xuanzong (1213-1223) Jin Aizong (1223-1234) Dali: Duan Xingzhi (1251–1253) |
Djingis khan (1206–1217) Muqali (1217-1223)(†) Djingis khan (1223–1227)(†) Ögedei (1229–1241) Güyük khan (1246–1248) Möngke (1251–1259) † Khubilai khan (1260–1294) | ||||||||
Mongolernas invasion av Kina pågick i 74 år från 1205 till 1279 då Mongolväldet i flera steg erövrade de tre samtida kinesiska dynastierna Songdynastin, Västra Xia, Jindynastin och även kungariket Dali. Invasionen resulterade i att mongolerna grundade Yuandynastin som varade från 1271 till 1368.
År 1206[1] utropade sig Temüdjin till mongolernas Djingis khan. I stället för att strida internt kom nu mongolerna att expandera sitt rike åt alla håll såsom åt Kina, Centralasien, Persien och Ryssland och bildade världshistoriens största sammanhängande imperium.[2] Invasionen av Västra Xia och Jindynastin påbörjades redan innan Djingis khan gjorde mongolernas första stora invasionskampanj i Centralasien (1218–1225), och invasionen av Songdynastin avslutades först efter att Hülegü kommit hem från det tredje stora fälttåget till Bagdad och Damaskus (1255–1260).[3]