National Hockey League 2010/2011

National Hockey League 2010/2011 var den 93:e säsongen av National Hockey League som inleddes torsdagen den 7 oktober 2010 och avslutades söndagen den 10 april 2011. Slutspelet inleddes den 13 april och höll sedan på fram till den 15 juni då den sjunde och avgörande finalmatchen spelades.

För fjärde gången inleddes säsongen i Europa, denna gången med sex matcher^[1]. Carolina Hurricanes och Minnesota Wild möttes två gånger i Hartwall Arena, Helsingfors. Columbus Blue Jackets och San Jose Sharks möttes två gånger i Globen, Stockholm. Boston Bruins och Phoenix Coyotes möttes två gånger i O2 Arena, Prag.

NHL:s Winter Classic-match avgjordes för fjärde året i rad. Den 1 januari 2011 spelade Pittsburgh Penguins och Washington Capitals på Heinz Field i Pittsburgh, Pennsylvania. Den 20 februari 2011 spelade även Calgary Flames och Montreal Canadiens en utomhusmatch på McMahon Stadium i Calgary, Alberta^[2].

NHL Entry Draft hölls den 25-26 juni 2010 i Staples Center i Los Angeles. Edmonton Oilers hade första valet och tog Taylor Hall. Den förste europé som valdes var schweizaren Nino Niederreiter som gick som nummer fem totalt och valdes av New York Islanders.

Den 58:e All-Starmatchen spelades den 30 januari 2011 i Carolina Hurricanes hemmaarena RBC Center i Raleigh, North Carolina. Matchen skulle egentligen ha spelats i Jobing.com Arena i Glendale, Arizona, hem för Phoenix Coyotes, men NHL beslöt att byta spelort på grund av de pågående ägarförändringarna i Coyotes organisation. Nicklas Lidström, Detroit Red Wings och Eric Staal, Carolina Hurricanes, var lagkaptener för varsitt All Star-lag (Team Lidström respektive Team Staal).^[3] Team Lidström vann matchen med 11-10 (4-4,3-2,4-4) och matchens MVP (mest värdefulla spelare) utsågs Patrick Sharp, Chicago Black Hawks, till.

Den svenske ishockeydomaren Marcus Vinnerborg blev den 16 november den förste icke nordamerikan att döma en NHL-match när han var domare i matchen mellan Dallas Stars och Anaheim Ducks^[4][5].

Daniel Sedin vann poängligan på 104 poäng (41 mål + 63 assist)^[6] och blev den tredje svenske ishockeyspelaren som vunnit poängligan under grundserien efter Peter Forsberg och Henrik Sedin. I och med det gjorde bröderna Sedin NHL-historia som det första brödraparet som vunnit poängligan åren efter varandra.

Onsdagen den 15 juni 2011 vann Boston Bruins Stanley Cup för sjätte gången efter finalvinst mot Vancouver Canucks med 4-3 i matcher.^[7] Det var Bostons första Stanley Cup-seger på 39 år och slovaken Zdeno Chára blev den andre europeiske lagkaptenen, efter Nicklas Lidström, att få lyfta Lord Stanleys buckla. Bostons målvakt Tim Thomas vann Conn Smythe Trophy som slutspelet mest värdefulla spelare.

I den andra Stanley Cup-finalmatchen 4 juni blev Mark Recchi, Boston Bruins, historisk när han 43 år och 123 dagar gammal blev den äldste spelaren att göra mål i en Stanley Cup-final^[8]. Ett rekord som han själv slog bara två dagar senare, 6 juni, när han gjorde två mål i den tredje matchen. När Boston Bruins vann den tredje finalmatchen över Vancouver Canucks med 8-1 så var det på dagen, 6 juni, den största Stanley Cup-vinsten sedan Colorado Avalanche besegrade Florida Panthers med 8-1 under 1996 års finalserie.

Atlanta Thrashers, Georgia, spelade sin sista säsong i ligan. Efter elva säsonger i NHL blev det, efter en tids spekulationer, den 31 maj 2011 klart att Thrashers lämnar Atlanta och flyttar till Winnipeg, Manitoba^[9]. Anledningen till att Thrashers lämnar Atlanta är sviktande ekonomi bland annat på grund dåliga publiksiffror^[10]. I samband med NHL-draften 2011 offentliggjordes också namnet på den nya klubben, Winnipeg Jets.