Nikolaj Michajlovitj Kamenskij (ryska: Николай Михайлович Каменский), född den 27 december 1776 (g.s.) / 7 januari 1777 (n.s.), död den 4 maj (g.s.) / 16 maj (n.s.) 1811, var en rysk greve och general.
Nikolaj Michajlovitj var son till den ryske generalen Michail Kamenskij och bror till Sergej Michajlovitj Kamenskij (Сергей Михайлович Каменский), även han rysk general. De härstammar från en gammal polsk adelsätt som bosatt sig i Ryssland på 1600-talet.
Enligt tidens sed för unga adelsmän skulle han tidigt påbörja en militär skolning. För Nikolaj hände detta redan vid fyra års ålder, när han blev kornett vid Novotroitskij kyrassiärer.[1] Vid tolv års ålder blev han adjutant till generallöjtnant Gartvig och året efter till sin egen far. Redan 1797 blev han överstelöjtnant med eget regementsbefäl och 1799 befordrades han till generalmajor (vid 23 års ålder). Han deltog i general Aleksandr Suvorovs fälttåg i Italien och Schweiz samt under första Napoleonkriget där han särskilt utmärkte sig i slagen vid Austerlitz (ett av de största och mest kända slagen under första Napoleonkriget) 1805 och Eylau (nuvarande Bagratinovsk, i dåvarande Preussen) 1807 men led stora förluster i belägringen av Gdansk och slaget vid Heilsberg.