Norges geografi

Den här artikeln handlar om Norges geografi.

Den norska naturen är klippig och utmärks av fjordar, öar och glaciärer (Norges kust är 20 000 km lång, vilket är 10 % längre än till exempel USA:s kust) (borträknat Alaska, vars kust är nära 57 000 km). Norge gränsar till Sverige, Finland och Ryssland i öster och har kuster mot Skagerrak i söder, Nordsjön (Stora Fiskebanken) i sydväst, Norska havet i väst och Barents hav i norr.

Norges högsta berg är Galdhøpiggen, omkring 2 469 meter. Ibland anges Glittertind som högre med en höjd på 2 472 meter, men då är istäcket inräknat, vilket ju varierar i tjocklek (själva berget når 2 452 meter).

Norge har ett tempererat klimat längs med kusterna mycket tack vare golfströmmen med strängare klimat i inlandet och subarktiskt klimat i norr. Den högsta temperaturen som uppmätts i Norge är 35,6 grader i Nesbyen den 20 juni 1970. Kallast har man haft i Karasjok på Finnmarksvidda i nordligaste Norge. Där hade man -51,4 grader den 1 januari 1886.

• Högsta punkt: Galdhøpiggen 2 469 m
• Naturtillgångar: petroleum, gas, timmer, aluminium, koppar, zink, järnmalm, fisk, thorium
• Befolkningens medellivslängd: 79,5 år^[1]
• Religion: Evangelisk-luthersk tro 90 % (1990), frikyrkliga 2,5 %, katoliker 3 %

• Total yta: 385 199 km² varav
  • Svalbard 61 020 km²
  • Jan Mayen 377 km²
  • sötvatten 17 900 km²
  • Norska Antarktis är områdesanspråk i Antarktis.