Norrland

För andra betydelser, se Norrland (olika betydelser).

Norrland

Landsdel

Sverigekarta med Norrlandslandskapen utmarkerade

Norrland ([ˈnɔ̌rːland] ( lyssna)) är den nordligaste och till ytan största av Sveriges tre landsdelar och definieras traditionellt av nio landskap: Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland.^[1] Norrland definieras idag ofta som fem län,^[1] med total yta 261 292 km²,^[2] eller landyta 240 502  km², vilket utgör 59,1 procent av Sveriges landyta.^[3] Den fastboende befolkningen uppgår till 1 188 031 invånare (2021),^[4] vilket utgör cirka 11,3 procent av Sveriges befolkning, något som återspeglas i Norrlands låga befolkningstäthet, cirka 4,9 invånare per km².^[3] I Norrland talas sedan lång tid tillbaka även minoritetsspråken samiska och meänkieli.

Norrland sträcker sig utmed bergskedjan Skanderna som gör terrängen bergig. Norrlands inland väster om högsta kustlinjen har aldrig varit täckt av hav och större insjöar och saknar därför de finkorniga sedimentjordarter som är mest lämpade för jordbruk, vilket har bidragit till att inlandet är glesbefolkat. Jordbruket nådde inte landsdelen förrän under yngre bronsålder. Järnåldersfynd visar emellertid att välstånd uppstod på norrländska handelsplatser till följd av att omfattande mängder järn utvanns ur de många myrmarkerna och järnrika sjöarna i Södra Norrlands inland, och av att en fångstkultur bedrev pälshandel med bondekulturen längs med norrländska älvar för leverans främst till Mälardalen och vidare till kontinenten. Ett småkungarike eller hövdingadöme uppstod i Mellannorrland senast på 500-talet men kollapsade på 600-talet. I ungefär samma region utvecklades medeltidens Stor-Hälsingland, vilket blev grunden till det som senare kallades för Norrland.

Den stora tillgången på skog medförde att många vattensågar har lokaliserats till Norrland sedan 1570-talet, och järnbruk sedan 1600-talet. Sveriges industrialisering kan anses ha startat med sågverken i Mellannorrland,^[5] där ångdrivna sågar började anläggas 1849. Detta, tillsammans med att malmbanan möjliggjorde ökad gruvdrift i malmfälten i Norra Norrland från 1887, resulterade i en betydande nettoinflyttning till Norrland. Den pågick till 1930-talet, och folkmängden var som störst omkring år 1960. Sedan tidigt 1900-tal är en ansenlig andel av Sveriges elproduktion, massaindustri, gruvbrytning och elintensiva tillverkningsindustri lokaliserad till Norrland,^[6] resulterande i att samtliga Norrlandslän har högre varuproduktion per capita än riket (2018).^[7]