Back Анорвег бызшәа Abkhazian Noors Afrikaans Norwegische Sprache ALS ኖርዌይኛ Amharic Idioma noruego AN Norðisc sprǣc ANG नार्वेजियन भाषा ANP اللغة النرويجية Arabic النورڤيجية ARY نرويجى ARZ
| Norska | |
| Norsk | |
| Talas i |  Norge |
|---|---|
| Region | Norden |
| Antal talare | 4,3 miljoner[1] |
| Status | stabilt |
| Språkfamilj | Indoeuropeiska språk |
| Latinska alfabetet | |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Norge Nordiska rådet |
| Språkmyndighet | Norsk språkråd |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐1 | no, nb, nn |
| ISO 639‐2 | nor, nob, nno |
| ISO 639‐3 | nor – inkluderande kod Individuella koder: nob – Bokmålnno – Nynorska |
Norska (norska: norsk) är ett nordiskt språk som har stora dialektvariationer i talspråket och stora skillnader mellan olika standarder i skriftspråket. Norska talas av ungefär 4,3 miljoner människor[1], främst i Norge där det är officiellt språk (i vissa områden tillsammans med samiska). Norska talas också av 50 000 norskamerikaner i USA, framförallt i Mellanvästern.
Norska utgör tillsammans med svenska och danska de fastlandsnordiska språken, ett kontinuum av ömsesidigt begripliga dialekter i Skandinavien.[2] Norska företer en blandning av västnordiska och östnordiska drag. Historiskt sett kan norska huvudsakligen härledas tillbaka till de västnordiska dialekterna av fornnordiska som även isländska och färöiska har utgått ifrån, men avståndet till de önordiska språken isländska och färöiska är i dag långt större än avståndet till de östnordiska språken danska och svenska. Det är vanskligt att avgränsa norska mot svenska och danska utifrån rent språkliga kriterier, och i själva verket kan modern norska sägas vara den skandinaviska dialekt (eller de skandinaviska dialekter) och det standardspråk (eller de standardspråk) som har sin geografiska och politiska koppling till Norge.
Norsk rättskrivning ersattes delvis under senmedeltiden av danskt skriftspråk. Från mitten av 1800-talet uppstod landsmål, senare nynorska, som ett alternativt skriftspråk baserat på flera norska dialekter. Detta var upphovet till den norska språkstriden, en långvarig debatt mellan anhängarna av de olika målformerna och rättskrivningarna. I dag har alltså norskan två officiella skriftvarianter (målformer), bokmål och nynorska (nynorsk) där 87–89 procent av befolkningen använder bokmål som sitt viktigaste skriftspråk medan resten använder sig av nynorska.[3]
- ^ [a b] De Smedt, Koenraad; Lyse, Gunn Inger; Gjesdal, Anje Müller; Losnegaard, Gyri S. (2012). The Norwegian Language in the Digital Age. White Paper Series. Berlin, Heidelberg: Springer Berlin Heidelberg. sid. 45. doi:. ISBN 9783642313882. https://link.springer.com/10.1007/978-3-642-31389-9. ”Norwegian is the common spoken and written language in Norway and is the native language of the vast majority of the Norwegian population (more than 90%) and has about 4,320,000 speakers at present.”
- ^ Referensfel: Ogiltig
<ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnetTorp - ^ ”Språkstatistikk – nokre nøkkeltal for norsk” (på norska (nynorska)). språkrådet. 22. Arkiverad från originalet den 13 april 2010. https://archive.li/20100413041604/http://www.sprakradet.no/Politikk-Fakta/Fakta/Spraakstatistikk/Hovudtal/. Läst 22 april 2017.