Nosvinge

Nosvinge,^[1] även canardvinge eller canardkonfiguration,^[2][3] är inom flygteknik, stabiliseringsplan placerade på den främre delen av en flygkropp, ofta tillsammans med styrverk. Canard är franska för anka och myntades runt 1906 efter utseendet på brasilianska flygpionjären Alberto Santos-Dumonts nosvingade biplan "14-bis", vilken sas se ut som en flygande anka med utsträckt nacke i luften.

Nosvingar förekommer i modern tid främst inom precisionsstyrd ammunition och robotvapen, men återfinns på flertalet olika flygplan och andra flygande föremål. Nosvingar tillämpas av olika anledningar och förekommer med olika funktioner. En typisk tillämpning av nosvinge är för att åstadkomma ökad manöverförmåga och handhavande vid låga hastigheter, dock ibland på bekostnad av stabilitet och känsligare överstegringsegenskaper, särskilt hos stjärtlösa flygkonstruktioner, ibland kallat bakvinge. Nosvingar förekommer därför ofta utformade som höjdstyrverk, exempelvis som fast konstruktion med höjdroder på bakkanten (såsom hos Beechcraft Starship) eller som "rörlig" konstruktion där hela vingen istället agerar höjdroder (såsom hos Saab 39 Gripen). Andra exempel är till exempel nosvingen hos IAI Kfir, vilken är av fast konstruktion och saknar styrverk, främst avsedd som stabiliseringsplan, eller nosvingen hos Saab 37 Viggen, vilken är av fast konstruktion och försedd med vingklaffar på bakkanten.