Den här artikeln ingår i Wikipedias serie om liberalism |
---|
Huvudinriktningar |
Klassisk liberalism |
Nyckelbegrepp |
Demokrati · Frihet · Individualism |
Portalfigurer |
Jeremy Bentham |
Nyliberalism är en politisk ideologi och ekonomisk modell som utgår från den klassiska liberalismens tankar om att begränsa statens ingripande i ekonomiska och sociala livets utveckling.[1] Nyliberalismen strävar efter skattesänkningar, avregleringar och privatiseringar.[2]
Nyliberalismens betoning av frihet, individualism och marknadsekonomi som överlägset system för resursfördelning, står i kontrast till socialismens idéer om solidaritet med förtryckta grupper och strävan efter ett mer jämlikt och jämställt samhälle.[2]
I vid betydelse är nyliberalism (på engelska neoliberalism) ett motstånd mot keynesianism och statliga ingripanden i ekonomin, där man i stället förespråkar lägre skatter och färre statliga regleringar. Även om det råder betydande oenighet om hur nyliberalismen definieras, så karaktäriseras den ofta av följande tre faktorer:[3]
Dessa idéer företräddes politiskt i USA av president Ronald Reagan och i Storbritannien av premiärminister Margaret Thatcher.[4]
Inom politisk filosofi ges nyliberalism en ideologisk innebörd som bygger på den äldre liberalismens rättigheter: rätten till liv, frihet och egendom. Den klassiska liberalismen skiljer på stat och samhälle, där stat anses vara tvång medan samhället är en frivillig sammanslutning. Statens uppgifter ska därför vara begränsade till att omfatta polis, militär och ett domstolsväsende, för att upprätthålla individens rättigheter. Denna minimala stat kallas nattväktarstat.[5] I Sverige används beteckningen nyliberalism även för libertarianism, vilket orsakar begreppsförvirring.[6]
Ur nyliberalismens syn på individuella rättigheter härleder man den ekonomiska liberalismen, liksom drog- och vapenliberalism, privat egendomsrätt och ställningstaganden som fri invandring och stark yttrandefrihet. Rättigheterna motiveras utifrån olika slutsatser. Det finns också förespråkare av nyliberalism som inte utgår från rättighetsetik.[7] De utgår då istället ifrån det mer utilitaristiska argumentet att konsekvenserna av ekonomisk och personlig frihet ger ett bra samhälle. Detta är särskilt vanligt inom det ekonomiska området.[8]
Termen används ofta i nedsättande betydelse av politiska motståndare till vänster, som Ibland hävdar att nyliberalismen har likheter med socialdarwinismen.[9]