Om diktkonsten

Om diktkonsten (klassisk grekiska: Περί Ποιητικής, Peri poietikes) är ett litterärt verk av den grekiske filosofen Aristoteles om poetiken. Verket skrevs troligen omkring 335 f.Kr., och var länge känt under sin latinska titel De Poetica (ej att förväxla med Horatius Ars poetica). Verket är västvärldens första litteraturkritiska verk, och Aristoteles försöker där definiera och klassificera de olika litterära genrer där rytm, språk och harmoni används. Fyra olika genrer identifieras, som kännetecknas av mimesis: dramatik, den lyriska och episka poesin och dityramb. Aristoteles analyserar vad som skiljer dessa åt och vad som utgör deras beståndsdelar. Den största delen av verket vigs åt att analysera tragedin.^[1]

Verket är inte fullständigt bevarat; analysen av komedin är därför ofullständig.^[2] Verket har haft en framträdande roll i den västerländska kulturhistorien, men har tolkats olika i olika tider.^[1] 1278 gjorde Wilhelm av Moerbeke en latinsk översättning,^[3] 1498 trycktes en latinsk översättning, utförd av Giorgio Valla.^[4] och 1508 publicerades den grekiska texten av Aldus Manutius.^[5] Boken finns utgiven på svenska bland annat i en översättning av Jan Stolpe från 1994.^[6]