Operation Storm | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av kroatiska självständighetskriget | |||||||
Operation Storm | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Kroatien Bosnien och Hercegovina |
Serbiska republiken Krajina Republika Srpska | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Zvonimir Červenko Atif Dudaković |
Mile Mrkšić | ||||||
Styrka | |||||||
175 000 man 365 stridsvagnar 500 artilleripjäser 50 raketavskjutningramper 50 flygplan och helikoptrar |
40 000 man 150 stridsvagnar 350 artilleripjäser 20 raketavskjutningramper 10 helikoptrar | ||||||
Förluster | |||||||
174 dödade 1 430 sårade |
700 soldater dödade 5 000 tillfångatagna 677–1 196 civila döda 90 000–250 000 flyktingar |
|
Operation Storm (kroatiska: Operacija Oluja) var en polisiär och militär operation genomförd av den kroatiska armén den 4–7 augusti 1995. Målet för den 84[1][2] timmar långa militära operationen var att återta de delar av Kroatien som under det kroatiska självständighetskriget hade ockuperats av lokala serbiska styrkor understödda av den jugoslaviska armén och Milošević-regimen i Belgrad och som kommit att införlivas i den självutnämnda Serbiska republiken Krajina (RSK). På grund av den korta och för fiendesidan överraskande militära aktionen har operation Storm beskrivits som ett blixtkrig.[3]
I den självutnämnda RSK som existerade åren 1991–1995 genomförde serbiska styrkor etnisk rensning av icke serbisk befolkning och fördrev uppskattningsvis 250 000[4] kroater och övriga nationaliteter från de ockuperade områden, plundrade och förstörde deras egendomar,[5][6] inklusive kulturella och religiösa byggnader som associerades med den kroatiska kulturen såsom uppemot 200 romersk-katolska kyrkor.[7] Hundratals etniska kroater dödades i flera enskilda militära aktioner, däribland Vukovarmassakern och Škabrnjamassakern.
Vid tiden för den militära offensiven var de kroatiska styrkorna numerärt och materiellt överlägsna. Under den 84 timmar långa operationen som präglades av sporadiska men också delvis intensiva strider återtog de kroatiska regeringsstyrkorna omkring 10 400 kvadratkilometer eller 18,4 procent av Kroatiens territorium.[1] Operationen blev en vändpunkt i kriget och banade vägen för Erdutavtalet och fred i Kroatien.
Operation Storm fick även konsekvenser för grannlandet Bosnien och Hercegovina där styrkeförhållandena i och med den kroatiska offensiven förändrades. Operation Storm och Natos bombningar av Republika Srpska fick serberna att slutligen skriva under fredsavtalet i Dayton vilket skulle komma att leda till eldupphör och fred i Bosnien och Hercegovina.[8]
Operation Storm blev det sista militära slaget under det kroatiska självständighetskriget. Den militära operationen skapade en flyktingkatastrof då tusentals serber under några dagar tog sin tillflykt till Serbien eller serbhållna områden i Bosnien och Hercegovina. Den kroatiska regeringen motiverade operationen med hänvisning till den FN-sanktionerade rätten för en suverän stat att ha kontroll över sitt eget territorium och insisterade på att alla serber som inte var inblandade i krigsförbrytelser kunde återvända.[9]