Orange

Färgnamnet orange kommer från det franska ordet för apelsin.
Ett sätt att dela upp färgspektrum
Färg  Våglängd [1]
(nm)
Frekvens
(THz)
Röd 625–740 480–405
Orange 590–625 508–480
Gul 565–590 531–508
Grön 520–565 577–531
Cyan * 500–520 600–577
Blå * 435–500 690–600
Violett 380–435 789–690
* Newtons sjudelade spektrum inkluderade
”blått” och ”indigo”, som kan ha motsvarat
”cyan” respektive ”blått” i tabellen.[2]
Orange (X11)
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamnOrange
HEX#FFA500
RGBB (R, G, B)(255, 165, 0)
CMYKH (C, M, Y, K)(0, 35,3, 100, 0)
HSV (H, S, V)(9°, 100 %, 50 %)
B: Normaliserat till [0–255] (byte)
H: Normaliserat till [0–100] (hundra)
Standar för Oranienorden fotograferad i Belfast i juli 2011.

Orange utgör en av de sju traditionella spektralfärgerna och betecknar ett färgområde med starka gulröda färger, ofta med mera dragning mot gult än rött.[3] Ett annat ord för samma färg är brandgul, mörkare och mera beskuggade färger med samma kulörtoner brukar kallas bruna[3] och för ljusa och bleka färger används ibland termen aprikos.[4]

  1. ^ Spectral Colors HyperPhysics, Department of Physics and Astronomy, Georgia State University. Läst 28 augusti 2016. Arkiverad 24 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Waldman, Gary (2002) (på engelska). Introduction to Light: The Physics of Light, Vision, and Color. Courier Corporation, Dover Publications. sid. 193. ISBN 9780486421186. https://books.google.se/books?id=PbsoAXWbnr4C&pg=PA195&lpg=PA195&dq=gary+waldman+cyan+indigo. Läst 28 augusti 2016  Arkiverad 28 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Sivik, Lars; Hård, Anders (1984). Namn på färger. Stockholm: Färginstitutet Färgrapport F24. sid. 16–17 
  4. ^ ”Aprikos 657”. Beckers. Arkiverad från originalet den 26 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160526141510/http://www.beckers.se/inspiration-och-kulor/vara-kulorer/orange/aprikos-657. Läst 14 maj 2016. 

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Tubidy