Orestien

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Orestien är en trilogi av tragedier av Aiskylos. Orestien handlar om förbannelsen över huset Atreus och består av pjäserna Agamemnon (Ἀγαμέμνων), Gravoffret (Χοηφóρoι) samt Eumeniderna (Εὐμενίδες). Denna trilogi är den enda fullständiga trilogi från antikens Grekland som har bevarats; dock har satyrspelet som också ingick i denna tetralogi gått förlorat. Orestien uppfördes ursprungligen vid Dionysosfestivalen år 458 f.Kr. och vann då första pris.

Vad som på ytan kan framstå som ett klassiskt hämnddrama kan även ses som en metafor för samtida omfattande samhällsförändringar. Strax före sekelskiftet mellan 500 och 400 f.Kr. genomförde statsmannen och strategen Perikles en radikal reformation av rättsväsendet i Aten som innebar att man lämnade ett primitivt rättssystem baserat på blodshämnd, för att istället använda sig av ett mera rättvist system med en tredje part, en jury av folket, som objektivt kunde bedöma tvister. Det finns en tydlig konflikt mellan manligt och kvinnligt i dramat; här segrar fadersrätt över modersrätt. Apollon frikänner Orestes för att ha dödat sin mor:

En moder ger ej livet åt det barn som kallas hennes.

Nej, hon vårdar endast den färska säd

Som blev i henne sådd.

Och den som sår ger livet.

Modern är en främling blott som skänker skydd åt plantan.