Orion-klass

För andra betydelser, se Orion (olika betydelser).

Orion-klass
Allmänt
Typ	Slagskepp (ibland "super-dreadnoughts"
Operatörer	Royal Navy
Före	Colossus-klass
Efter	King George V-klass
Byggda	1909-1912
I tjänst	1912-1922
Färdigställda	4
Tekniska data
Deplacement	22 274 ton
Längd i vattenlinjen	177,1 meter
Bredd	27 meter
Djupgående	9,5 meter
Framdrift
Kraftkälla	18 x vattenrörspannor
Maskinstyrka	27 000 shp (20 000 kW)
Prestanda
Hastighet	738–1 107 (1917)
Beväpning
Pansar	Bältpansar: 203-305 mm Däckpansar: 25-102 mm
Huvudartilleri	5 x dubbelmonterade 34,3 cm sjömålskanoner
Sekundärartilleri	16 x enkelmonterade 10,2 cm sjömålskanoner
Torpeder	3 x 53,3 cm torpedtuber

Orion-klassens slagskepp var en grupp av fyra dreadnought-slagsskepp som byggdes för Royal Navy i början av 1910-talet. De var de första slagskeppen med 34,3 cm kanoner som byggdes i Storbritannien och var mycket större än de föregående brittiska dreadnoughts och kallades ibland "superdreadnoughts". Skeppen tillbringade större delen av sin tjänstgöringstid tilldelade den 2:a stridsskvadronen i Home Fleet och Grand Fleet, och fungerade ibland som flaggskepp. Förutom att delta i det misslyckade försöket att skära av de tyska örlogsfartyg som hade bombat Scarborough, Hartlepool och Whitby i slutet av 1914, Skagerrakslaget i maj 1916 och i den resultatlösa aktionen 19 augusti, bestod deras tjänstgöring under första världskriget i allmänhet av rutinpatrullering och träning i Nordsjön.

Orion-slagskeppen ansågs vara föråldrade vid krigsslutet 1918 och placerades i malpåse året därpå. Orion och Conqueror såldes för skrotning 1922 medan Monarch skrotades för att användas som stationärt träningsfartyg. I slutet av 1923 omvandlades hon till ett målfartyg och sänktes i början av 1925. Thunderer tjänstgjorde längst och fungerade som utbildningsfartyg från 1921 tills även hon såldes för skrotning i slutet av 1926. När fartyget bogserades till skroten gick det på grund, Thunderer bärgades senare och bröts därefter upp.